Att veta varför

Alla vi människor fyller våra dagar med än det ena, än det andra. Jobb, hobbies, hemarbete, motion eller vad det nu må vara. Vissa saker gör vi för att det är kul, andra för att det behövs och ytterligare något som är mer tvång än frivillighet. Men oavsett vad det är vi pysslar med så är det begåvat att begripa vad man håller på med. Det är verkligen bra att veta. Ytterligare ett snäpp i klokhet är att dessutom förstå varför.

Att ha en skvätt tålamod underlättar, inte minst. Ett bra exempel är att spara pengar för framtiden. Det kan vara både tråkigt och trist där det är lätt att ge upp. Ofta är det för att vi fokuserar för mycket på målet och för lite på resan dit. Ytterligare ett exempel till är mitt onda knä som gjorde att jag tvingades göra en 'adapt and overcome'. Jag behövde göra något för mitt välbefinnande och bestämde mig för att börja styrketräna. Men till skillnad från yngre dagar, då jag gick till gymmet och slet och drog så tungt det bara gick, tränade jag enligt mitt program, tog inte i för mycket, om det smärtade någonstans tog jag det ännu försiktigare. Ett ganska kort träningsprogram varannan eller vart tredje dag har det blivit. Men med paus för semester, helt utan dåligt samvete. Träningen har varit behaglig och utan sikte på något mål mer än att må lite bättre.

Numera har jag nästan aldrig ont i nacke och rygg, något som plågade mig ofta förr. Jag har fått bättre hållning och är starkare. Jag mår, äter och sover bättre. Jag har bara 'gjort' min träning - ibland med mer inspiration och ibland lite mindre - utan en tanke på något mål. Som att sparat en hundring i månaden i en spargris och senare upptäcka att den är stinn och full med en förmögenhet. Mitt enda bekymmer nu är att mina skjortor börjar sitta tight över axlar och armar. Det kan jag stå ut med - även jag är kokett.

Ett ambitöst mål kan få dig att ge upp nästan med en gång. Gå ned tio kilo på en vecka? Det funkar inte, och det vet vi egentligen. Djärva mål är inte fel, men själv behöver jag ha trevligt och roligt på vägen. Jag behöver veta varför jag gör något, och detta 'varför' kan inte endast vara målet i sig. För mig är målet den goda toppingen på glassen som skulle vara på tok för söt utan just glassen - vägen. Ja, jag vet inte riktigt om jag lyckas förmedla vad jag menar. Men jag hörde på radion idag att skolan ska bli bättre på att förklara för barnen varför de behöver lära sig saker i ett visst ämne, istället för att bara konstatera att det handlar om att få ett betyg - något som inte skapar intresse för 'vägen'. Eller vad tror du?

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Erfarenhet, Fritid, Förmåga, Glädje, Inspiration, Metod, Välmående, intressant?