Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

En cykeltur


Idag ska jag, för första gången, bidra med lite eget material. En ovanligt vacker och varm oktoberlördag hade vi idag och jag tog en lång cykeltur på min nya Mustang, det var dags att köra in den lite. Alla bilderna här är faktiskt klickbara om du vill se dem lite större.

Att himlen är närmre till Österlen, så sjöng ju Östen Warnerbring, men jag vill påstå att stora delar av södra Skåne faktiskt är närmre himlen än många andra landsdelar, det beror förmodligen på det öppna landskapet.


 Färden tog mig först över fält och ängar till Sturup, eller Malmö Airport som det egentligen heter, där det är väldigt lugnt på helgen. Ett fåtal flygplan som landar eller lyfter. En gång fanns här en hel liten by - Sturup by - som jämnades med marken för att ge utrymme till flygplatsen. Det här var under 1964, några år innan jag föddes. Ett plan lyckades jag fånga med mobilkameran.


Sedan tog färden mig till Häckebergaskogen, en av de vackraste lövskogar Sverige har att erbjuda. Sakta men säkert övergår åkermark till skogsdungar. Först lite björkar med guldgula löv.


Sedan följer den ljuva bokskogen, fortfarande vacker men ni skulle se den vid lövsprickning.


Jag stötte på ett gäng förrymda kalvar som glodde nyfiket men förskrämt. De var ovana att vara i det fria så jag hoppas att deras bonde hittade dem.


En avslutande bild på en vacker trakt. Och hur gick min cykel? Jo, den gjorde sitt jobb men jag har nu ont i rumpan efter ovanan att cykla långt. Och det kan jag inte skylla velocipeden för. Imorgon bitti tänkte jag faktiskt att sätta klockan tidigt för att inleda dagen med en cykeltur i gryningen.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Är det inte Sturups flygplats jag ser i bakgrunden? ;)

    /tlwc

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg