Traditionsenlig feghet

Jag skakar allt oftare på huvudet åt oss svenskar som så uppenbart lider av att inte trampa någon på tårna. Vi är så in i själen livrädda för att pekas ut för att vara inskränkta, fobiker och fördomsfulla att det går utom all rim och reson. Nu senast så visar det sig att traditionstyngda 'Jul på Fredriksdal', som är en mycket populär tillställning, har bestämt att Jesusbarnet, de tre vise männen och julkrubban inte hör hemma i ett traditionsenligt firande. Vem är det som är så kissnödiga nu då att det inte går att skilja på religion och tradition?

Varför göra det så svårt? Även om många svenskar idag inte är religiösa, inte går i kyrkan med än på julottan och kanske inte ens är medlem i svenska kyrkan så kan man likväl ändå uppskatta allt det som tillhör en svensk jul sedan århundranden tillbaka? Vad är somliga så otroligt rädda för? Att någon, i kränkthetens namn, anser att 'Jul på Fredriksdal' trampar på deras trosuppfattning eller livsinställning?

Att 'Jul på Fredriksdal' nu luktar kommersiellt jippo, och inget annat alls, är uppenbart. Att vi nu ska börja argumentera kring VARFÖR vi firar jul blir helt plötsligt sandlåderetorik. Vad spelar det för roll? Många av oss svenskar ser julen som en tradition och högtid där det finns markörer som 'skapar' det hela - tända ljus, julmat, helga natt, julkrubba, Kalle Anka och julmust. Varför ska allt vara så politiskt korrekt? Vi kan ju ta bort allt då, för ytterst lite skulle ta sig igenom nålsögat för att ges acceptans från alla i alla situationer.

Tända ljus? Nej det är farligt och borde förbjudas, enligt Försäkringsbolagen. Julmat? Nej, för mycket fet mat, enligt en falang hälsofreaks. Helga natt? Musik är haram - nej, nej, enligt skäggiga gubbar. Kalle Anka? Imperialistisk infiltration, enligt extremvänstern. Julmust? Socker, bort, bort, enligt andra häsofreaks.

Att vara till lags till alla fungerar inte. Jag hoppas på att det växer in en ryggrad någon gång på de svenskar som inte har någon - att våga något som egentligen inte är farligt, nämligen att våga njuta av de traditioner som vi har haft länge och de som är nya, kommande traditioner. Inget är hugget i sten utan allt förändras och utvecklas. Men att vara rent feg för att man är rädd för att få kritik, det är ynkligt. Är en julkrubba farlig, på något sätt?

En bojkott ligger på sin plats av 'Jul på Fredriksdal', eller vad tycker du? Jag gillar inte feghet.

Uppdatering: Nu vände man tydligen på klacken och ändrade sig. Frågan är om det är mod eller feghet i ny tappning?