Innersta kärnan av dig

Privatekonomi i slutet av December - ofta en trist historia och kanske en källa till ångest. Lite för många inköp? För dyrt och för mycket, men överslätat eller bortviftat för att viljan av att ge sina barn eller sina nära en jul värd namnet? Mänskligt och inget att sörja över. Nu är istället fokus att ta sig igenom den första månaden under 2013 tills nya pengar kommer in. Jag hoppas bara att inte för mycket har betalats på kredit för det är en dålig lösning. Vi vet att julen kommer varje år, nu är det väl dags att börja spara varje månad till nästa jul? Att göra samma misstag varje år utan att lära om är inte så produktivt.

Men det finns ingen anledning att beklaga sig. Det har varit en kostsam månad med julhandeln, julmaten och firandet även hos familjen Penning. Idag har jag både hunnit med att vara på vårdcentralen med sonen, tränat och betalt räkningarna. Hade det inte varit för att en av bilarna behöver en omgång hos vår bilskruvare så hade vi fått en riktigt dräglig januari. Istället så blir det en aning ansträngt. Åtminstone så är det skönt att vara hemma och ledig hela elva dagar innan det nya arbetsåret påbörjas. Ett litet bokslut för året som gick har jag roat mig med, detta ska jag återkomma till.

Men nu lämnar vi pengarna för en stund och håller oss till mer mänskliga värden. Själv har jag funderat lite på vad nästa år ska innehålla för mig. Blev lite ställd då jag fick en fråga kring detta av en god vän, jag hade inte en enda idé klar kring det kommande året. Några enkla ting har jag dock funderat ut som jag ska skriva på min lista för 'To do 2013' och det är att hitta ett nytt spännande jobb och att bjuda några vänner på middag som jag inte träffat på över tio år. Jag tror att det är nyttigt att göra en lista som sådan, tiden är flyktig och ursäkterna många för att komma till skott. Kanske att göra en hållbar budget ligger i korten för 2013?

En del svingande järnrör i politiken har det varit under året. Soran Ismail, som jag lyssnade till på Sommar i P1, hade en viktig poäng där han menade att vi måste sluta att peka ut en människa som rasist och istället diskutera vad som sägs. En person som i hastigheten får en stämpel 'Rasist' på sig kommer att göra allt för att försvara sin ståndpunkt, för ingen vill vara just en rasist. Däremot kan vi diskutera vad som sägs och argumentera för vad som bara är plumpt eller faktiska rasistiska uttalanden. Det här var, enligt mig, Sorans bättre inlägg i debatten. Det som rimmar illa för mig är att Soran Ismail är ståuppkomiker. Jag är innerligt trött på de plumpa skämten, den häcklande tonen och bristen på människorespekt i denna form av komik. Kanske har jag blivit gammal men jag finner inget nöje längre i att människor görs till åtlöje, snarare skäms jag över att tidigare skrattat åt sådant.

Tydligen ska Soran Ismail raljerat kring att alla inte borde ha rösträtt då de saknar kunskap för att rösta, inte orkar tänka efter eller bara är dumma i huvudet. Kul? Jag vet inte det. För vad är kunskap? Är det att ha läst på eller är det att ha en empatisk läggning? Ha lärt sig fakta eller att ha förmågan att hjälpa sin medmänniska? Vem ska avgöra vilken sorts kunskap som behövs för att kunna göra rätta val? Jag har en stor respekt för Soran men jag anser att han borde lägga fjanteriet på hyllan och bejaka mer av sina mänskliga kvaliteter framöver. Vi har alla ett ansvar för vad vi säger och företar oss. Vem är jag, innerst inne, om jag filtrerar bort all påverkan i form av fördomar, indelning i fack, andras åsikter och önskan att passa in? Vilka är mina värderingar och är jag beredd att stå upp för dem, utan rädsla för vilka konsekvenserna än blir?

Utan att minnas i detalj hur orden föll så vill jag kort återge något som Mark Lewengood berättade i en ljudbok jag lyssnat till. En finsk soldat som under det finska vinterkriget skadades svårt i en strid med ryssar blev liggande kvar på slagfältet. En rysk soldat kom då tillbaka och förband honom. 'Det var den enda gång i livet som jag mött Gud', berättade mannen senare.

'Men, du har ju gått i kyrkan och varit på bröllop och begravningar. Har du aldrig mött Gud någon annan gång?' undrade man.
'Dumheter' sa mannen. 'Gud är ju ett verb.'

Något att fundera kring. Detta mellandagsinlägg vill jag avsluta med ett vackert, underbart och fullständigt tårdrypande filmtips. 'Slumdog millionaire' heter filmen, flerfaldigt Oscarbelönad med all rätt och handlar om en ung man från slummen i Bombay som ställer upp i en frågetävling, många återblickar i hans liv där han fått den kunskap han behöver för att vinna tävlingen. Oerhört vacker film, ett episkt soundtrack och helt rätt att se nu i mellandagarna då vi sitter dästa och feta i vårt västerländska överflöd. Om du ser filmen och inte hulkar det minsta så torde du ha ett hjärta av sten.

'Every moment in life is a clue to the answers'.

God fortsättning och på återseende.

Läs även andra bloggares åsikter om Privatekonomi, Kredit, Lån, Det som är livet, Empati, Medkänsla, intressant?