Att bygga och underhålla en stabil privatekonomi kräver för de allra flesta att man har kostnadskontroll. Tänk om du hade kunnat kliva in till din chef och påpeka att din lön inte räcker till, eftersom du är slarvig med pengar och slösar bort dem på skräpkonsumtion, och att du därför behöver mer pengar i lönekuvertet. Det är ju all idé att prova, antagligen blir du utskrattad eller utslängd.
Tyvärr är det ju så här det fungerar med våra skatter. Inte alltid - men för ofta. Klåfingriga politiker som uppvisar en dålig respekt för våra gemensamma medel. Bidragsfusk och usla upphandlingar, tveksamma arvoden och usel redovisningsmoral. Ibland, när jag slitit mig ur sängvärmen och tagit mig till jobbet i en arla timme, kan jag då känna en viss skattebetalartrötthet. Varför ska jag ha en hög moral när andra fuskar? Och om jag känner så idag, hur kommer inte
framtidens skattebetalare då se på saken?
Ett talande exempel är landstingsdirektör
Svante Lönnbark, där inte alla hästar verkar hemma, som är
glad och nöjd med att
betala miljonbelopp för just ingenting alls. Grattis Gävle. Våra skattemedel är våra pengar gemensamt.
Att göra som Svante Lönnbark och betala för inget alls med skattepengar är orimligt.
Jag tycker om
Kommungranskarna. De gör en stor insats i att med blåslampa jaga missförhållanden i kommunerna. Och det är helt nödvändigt, för vi behöver återupprätta skattemoralen i Sverige. Även om det kanske inte är häftigt att betala skatt, så som en kreditkortsfuskande politiker en gång raljerade kring, så är det nödvändigt. Jag vill betala skatt. Jag vill ha en bra skola, sjukvård, äldrevård, ett försvar, polis och så vidare. En väg att åka på och avlopp, ljus, värme och vatten. Och jag vill att vi förvaltar det väl, så som i en välskött privatekonomi.
Jag är väldigt mycket för att vi svenskar borde få tydligt deklarerat på våra lönelappar vad vi betalar i avgifter och skatter den vägen. Och likadant på prislappen i affären kring momssatser och punktskatter. Det är högst rimligt - att mörka är fegt. När kommer det en remiss i denna riktning? Och från vilket parti?
Jag vill inte slita på jobbet i en vetskap att mina inbetalda skatter missbrukas. Hur ser du på detta?
Läs även andra bloggares åsikter om
Privatekonomi,
Skatt,
Etik i ekonomi,
Etik,
intressant?
Så rätt du har.
SvaraRaderaVärdet av skatterna har för mig växt i och med att man fått barn, och man därmed utnyttjar skola och barnomsorg, och dessutom att föräldrarna börjar bli såpass gamla att sjukvården i högre utsträckning utnyttjas.
Så länge man vet att skattebördan fördelas rimligt (exakt hur den ska fördelas blir ju lite politiskt) och dessutom som du skriver att pengarna används väl så tycker jag inte att det är något som helst problem att en del skrapas av min lön innan den landar i lönekuvertet.
Istället för 'skatt' så kallar vi det 'våra gemensamma medel'? :)
RaderaDet är väl just " används väl" som är något av ett problem...
SvaraRaderaJapp! :)
RaderaKan inte låta bli att reagera på en detalj (i ett för övrigt utmärkt inlägg). Mona Sahlin var ingen "fuskare". Det ordet leder tankarna till att hon var bedräglig. Snarare är det så att inget uppsåt att lura staten på pengar har kunnat påvisas och inget åtal har väckts. Däremot var hon otroligt slarvig som olovandes lånade pengar ur statens hushållskassa. Hon fick också sitt moraliska straff. Mona Sahlin var som bekant blivande partiledare för Sveriges då största parti men fick kliva av.
SvaraRaderaHmm? Nämnde jag Mona i inlägget? :/
RaderaMona Sahlin var i ordets mening ingen brottsling då, som du säger, inget uppsåt fanns. Men jag anser inte att hon slarvade, jag tror att hon var nonchalant vilket inte är detsamma som slarvig. Och hon är inte ensam bland politikerhorden.