Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
Hej! Känner lite som du, har ett jobb som många andra också avundas, är ganska bra på det, ganska välbetald men undrar samtidigt om detta är meningen med det begränsade livsutrymme man får?
SvaraRaderaLäste någnstans om diagnosen "bore-out" som väl travesterar på utbrändhet men istället innebär understimulans och känslan av meningslöshet hos kontorsanställda med luddiga mål som blir alltmer arbetsskygga samtidigt som de slösurfar bort sina dagar.
Borde man istället satsa på något kreativt, starta en tankesmedja, eget möbesnickeri, eller istället tvärtom jobba som dikesgrävare med ett bestämt och fullt synligt mål för dagen?
Om inte arbetet kan tillföra mer än pengar så blir man tillslut ganska usel på det.
Orbit
Är 22, jobbar 5 skift inom industrin, sedan 2 år tillbaka. Sparar undan minst 10 tusen varje månad och handlar aktier för. Lever för framtiden, har tänkt att börja studera men osäker på vad. Mitt mål är att ha ett stimulerande jobb, pengar är bara trygghet. Funderar på om jag vågar jobba ytterliggare ett år till innan jag börjar plugga, personer i min närhet säger att det blir svårare och svårare ju äldre man blir. Men jag har bestämt mig, jag vill plugga senare för att få ett drömjobb, vad är drömjobbet? Jo ett jobb som är stimulerande enligt mig, kan vara polis men kan lika gärna vara något inom ekonomi.
SvaraRaderaDet är inte utan att man känner igen sig.
SvaraRaderaÄven jag har ett bra jobb som oftast är kul/utmanande, bra arbetskamrater, hyggligt betalt och flexibla arbetstider. Jag har svårt att tänka mig att jag skulle hitta ett "bättre" jobb om jag försökte, men ändå går tankarna runt. Är det detta jag vill göra i 25 år till? Samtidigt kan jag inte komma på vad jag skulle göra istället.
Jag tror att jag i grund och botten är nöjd med min situation nu, men rädd att jag vid pensionering tittar tillbaka och ångrar saker jag aldrig gjorde.
/TE
jag ska byta jobb nu. tycker att det låter som om du tänker som jag (har gjort). Det är inte bra att bli bekväm. Jag kände att jag rullade i samma hjulspår. Bara att byta är ett steg i rätt riktning. Jag byter inom samma arbetsområde, lite annorlunda men ändå samma. Men företagskulturen är annorlunda. Shape it up!
SvaraRaderaHej
SvaraRaderaMåste säga att det var ett otroligt bra inlägg. Jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver och håller med på alla punkter.
Kika gärna in på min blogg om ni inte redan gjort det
http://viktigafragor.blogspot.se/
Trivs med mitt jobb och mina arbetskamrater, har jobbat på samma företag i 22år, men titt som tätt dyker tankarna upp, samma rutiner, samma hjulspår, vill jag göra detta i 20 år till?
SvaraRaderaSvårt, vågar man ta steget att byta? Jag vet vad jag har men vet inte vad jag får. Fast vågar man inte ta steget är man fast, ingen större utveckling. Jag är dock inte redo att ta steget, ännu :)
Trevlig helg på dig!
Tack för era kommentarer. :)
SvaraRaderaJag tror att det gäller att hitta något man finner meningsfullt, och då inte bara för en själv utan för andra, samhället kanske? Jag tror inte längre på att bara göra karriär för lön och status. Om jag ens gjort det någonsin? :)
Hej!
SvaraRaderaJag har ett jobb jag trivs med där jag känner att det jag gör är meningsfullt inte bara för mig utan även för vårdtagaren och samhället...jag känner att jag har och gör ett riktigt jobb (jag jobbar inom den kommunala hemtjänsten). Lönen är visserligen inte så hög och jag skulle naturligtvis inte tacka nej till högre, men för mig är det dock viktigare i nuläget att vi får in mer personal, särskilt förmiddagar då det ofta är stressigt pga för lite tid lagd per vårdtagare och insats (dusch, städ, handling etc). Jag har också svårt att acceptera att jag tvingas gå till rökare trots att jag inte mår bra av att gå dit, det är min arbetsmiljö och min hälsa...men vi måste enligt Kommunen. Förutom det är det ett på många sätt tillfredsställande arbete...jag brukar säga det...om tacksamhet kunde omvärderas i pengar vore jag miljonär.
Avundas dig på ett sätt.. :/
RaderaDu gör helt rätt som siktar in dig på att söka ett värdigt jobb som ger dig nytändning. Det finns inget värre än att sitta och spendera hela dagarna på ett jobb som känns helt meningslöst. Det tror jag de flesta som stått på linan kan intyga. :P
SvaraRaderaTack, jag ska försöka. :)
Radera