Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Mer jobb och mindre

Ibland funderar jag på att dra igång en firma igen. Jag har ju till trots en del kvaliteter som jag tror kan omsättas i en egen business. Jag har provat en gång tidigare men det blev så mycket kvälls- och helgarbete av det, och till en ganska usel timpenning, att det inte blev hållbart. Att arbeta heltid och samtidigt ha åtagande utöver och med familj också - det fungerade inte.

Tanken blir då istället att försöka gå ned i arbetstid. Har du barn som är åtta år eller yngre så är det en lagstadgad rättighet. I Sverige är det inte legitimt i vårt normsystem att gå ner i arbetstid så för oss som inte har den lagstadgade rättigheten är det lite besvärligare. Men en undersökning som SCB gjorde för några år sedan svarade en fjärdedel av tusen tillfrågade svenskar att de skulle vilja arbeta mindre även om det betyder lägre inkomst. Någon som vet vad som krävs för att kunna gå ned i tid? Är det bara rent tiggeri som kan lösa det?

Om jag hade kunnat arbeta 80 procent så hade jag haft en dag i veckan över till att köra egen firma. Det hade varit roligt och spännande. Men i förväg så hade jag förberett mig noga. En viktig komponent är att finansiera verksamheten initialt. Den första tanken är kanske att ta av sparkapital eller att kontakta banken för ett lån. Man ska dock inte glömma att det finns både bidrag och andra stöd som kan hjälpa till att komma igång men det beror så klart av vad det är för slags verksamhet man ska starta upp. För egen del behöver jag min dator och i princip inget mer, åtminstone inte inledningsvis.

Nej, den stora nöten att knäcka är nog möjligheten att gå ned i tid. Jag har svårt att se att min nuvarande arbetsgivare skulle vara intresserad, det är mer av 'old school' på min arbetsplats. Men frågan är ju fri så jag får kanske börja där?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

  1. Spännande!

    I samband med att jag startade min firma gick jag ned i tid på min arbetsplats (80-90%) under två-tre månaders tid, för att jag i mer lugn och ro skulle kunna ta på mig jobb och på så vis bygga upp ett varumärke och referenser. Det var en lärorik tid och man, genom att göra det, investerar både i sig själv och i en eventuell framtida verksamhet.

    Om det fungerar, rent ekonomiskt, så ta chansen. Kanske kan detta vara ett första steg mot att arbeta helt eller delvis på egen hand.

    Kanske mynnar det inte ut i en verksamhet som du arbetar med 100%, utan det kanske blir likt jag har det idag - där jag har mitt "vanliga" arbete och sen är hantverkare vid sidan om och hjälper till i mån av tid osv. Min enskilda firma rullar på och varje gång jag kan skriva en faktura eller två är det bonusinkomster, som kommer in - kanske lite tack vare den investering jag gjorde i början.

    Uppdatera gärna bloggen med hur du fortsätter att fundera kring detta framöver. =)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg