Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Rätt val

Jag har lyssnat på Therese Eriksson, en tjej som är 25 år och verksamhetschef på föreningen Maskrosbarn, som stödjer ungdomar som lever i familjer med missbruk eller psykisk sjukdom. Hon har skrivit en bok om sin egen svåra uppväxt. På jobbet reser hon Sverige runt och föreläser och träffar ungdomar. Hon driver även en lägergård i Hälsingland. Hennes största passion är att pyssla, bygga och baka, vilket passar bra när man driver en lägergård för ungdomar! Föreningen har också en blogg väl värd att följa. Så som alla ideella föreningar som verkar behöver Maskrosbarn stöd för sin verksamhet. Kanske du vill stötta?

Att vara ett barn med föräldrar som inte förmår att vara just detta måste vara oerhört svårt. Men det som jag tog mest till fasta på i Thereses ord i 'Tankar för dagen' var vikten av att aldrig att se sig själv så som ett offer. Offermentalitet bidrar aldrig till något gott, oavsett vilken situation vi talar om.  Du ska alltid behålla makten över din situation, även om den är eländig. Är du förälder så är detta än viktigare.

Du ska alltid tänka på och ta hand om dig själv först. Tycker du att det låter cyniskt så vill jag att du gör en liknelse med att du på ett flygplan ska sätta på dig själv syrgasmasken först innan du hjälper ditt barn. Du behöver själv må bra, ha ork och förmåga innan du är behjälplig, innan du kan tillföra något till din omgivning och dina nära och kära. Det låter enkelt men är svårt. Att vara självuppoffrande är en god egenskap - men inte om det innebär att du själv packar ihop. Att vara en bra människa är när du hjälper, stöttar och uppmuntrar - om och om igen härifrån till slutet av ditt långa, lyckliga liv.

Att få känslan av att man saknar valmöjligheter är mycket kvävande. Den känslan ska därför inte få en chans. Vi alla väljer även när vi inte gör det. Passivitet är i sig ett val som naturligtvis skapar konsekvenser, det är viktigt att tänka på. När du inte väljer aktivt, eftersom du upplever att du inte har några val, är risken stor att du skyller på något - systemet, arbetsgivaren, staten, din partner eller dina föräldrar. Och det är den yttersta dödssynden. Glöm aldrig det. Förskyllan gör dig deprimerad, bitter, sur, otrevlig och oönskad. Förskyllan skänker bort makten till andra.

Gör alltid aktiva val. Vet du inte vad du ska välja, välj ändå något. För du väljer ändå alltid rätt, om du väljer själv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg