Banka banka liten kaka

Så som en glad, men pressad, bolånetagare så kan det kännas begåvat att äga bankaktier i den bank där ens bolån residerar. Kort och gott enligt resonemanget att 'if you can't beat 'em, join 'em'. Det finns en psykologisk tillfredsställelse att få tillbaka en del utdelning efter att ha betalat ränta på lånen under ett helt år. Men att vara bank är inte detsamma som att vara företag eftersom reglerna inte riktigt är desamma, säkerligen något som en bankaktieägare bör vara varse om.

En artikel som rönt stor uppmärksamhet är den som hävdar att banker inte borde få dela ut några pengar alls till sina aktieägare. Att banker långt ifrån har de tillgångar som motsvaras av de pengar de lånar ut kanske inte alla vet?

När banker lånar ut pengar så skapas de ur tomma intet, de finns inte i något bankvalv någonstans. Ett banklån är helt enkelt fiktiva pengar som bara existerar eftersom skulden gör det. Banken lånar inte ut pengar utan lånar ut skuld som skapas i och med själva utlåningen. Detta kan de göra eftersom de endast behöver en bråkdel av eget kapital och inlånade medel som säkerhet för skuldskapandet. De kan således skapa skulder i mångdubbelt högre utsträckning än vad som annars varit möjligt.Vårt ekonomiska system är ett skuldbaserat sådant och det skulle vara omöjligt att betala av alla skulder på grund av systemets konstruktion. Märkligt och lite lätt huvudvärksframkallande tycker jag - och dessutom en aning oroande.

Inte är det så länge sedan som flera av de svenska storbankerna var i allvarlig kris. Den gången fick svenska skattebetalare bidra med 64 miljarder kronor i stöd via bankstödsnämnden, i folkmun och media kallad 'bankakuten'. Det var bara min bank, Handelsbanken, som klarade sig utan stöd. Idag är allt glömt. Eller?

I artikeln tas Swedbank upp som exempel med kapitaltäckning på blott 6 procent av sin utlåning. Att låna ut pengar med litet eget kapital är själva affärsidén. Det är lönsamt att ta stora risker för bankerna och de kan med det goda minnet fortsätta att förlita sig på att de inte kan tillåtas gå omkull.

På artonhundratalet hade ofta bankerna så mycket som femtio procent i eget kapital då ägarna bar det fulla ansvaret för alla förluster. Jag tycker det borde vara så även idag men bankerna vet att de blir räddade om det går åt skogen så frågan är om det är en realistisk idé?

Nej, så som den lilla bolånetagaren och skattebetalaren jag är så fortsätter jag att krama min bank i hopp om lägre ränta, högre utdelning och låga kreditförluster. För vad kan man göra?

Läs även andra bloggares åsikter om Bolån, Ränta, Amortering, Bank, Handelsbanken, Etik i ekonomi, Samhällsekonomi, intressant?