Jag känner mig som den ignoranta bloggaren, som presterar inlägg av varierande kvalitet och sedan inte har den goda smaken att ge feedback på de kommentarer som läsarna ger. Ja, jag har dåligt samvete även om det inte beror på hög svansföring utan renodlad trötthet, utmattning och tidsbrist. Tänk om jag hade haft två timmar per dag att ägna mig åt min blogg - vad hade jag inte då kunnat åstadkomma? Ett trött huvud klockan tjugoett noll noll ska inte försöka skriva något av vikt men det kan ändå bli så när saknaden blir för stor.
Det här inlägget påbörjas strax efter tjugo och trettio efter en semla - ni vet, fettisdagen - och en kopp starkt, hett kaffe. Ämnet för kvällen är ältandets konst och bristen på närvaro i stunden. Där är jag nämligen en expert.
Idag hade jag ett möte med en kollega vars rykte alltid går före henne. En gnällspik och med besvärliga, höga krav och förväntningar. En människa som är svår att umgås med och än svårare att samarbeta med. Detta möte planerades in för ett antal dagar sedan - och som jag har ägnat så mycket tid åt att älta detta kommande möte. Vad ska jag säga om hon säger si eller så? Vad, hur, när och om? Om hon agerar si, ska jag då göra så? Ett antal av mina begränsade levnadstimmar har jag förpestat genom att gå igenom scenario efter scenario kring hur mötet skulle utveckla sig. Till vilken nytta? För mötet blev för det första kort, för det andra trevligt och konstruktivt och min kollega skötte sig ypperligt. Ett möte på trettio minuter och ett ältande på sex timmar - dyrköpt, minst sagt.
Jag är mycket kompetent i att förbereda mig för allt möjligt, speciellt sådant som ändå inte i slutänden sker. Jag är också bra på att fundera ut vad jag ska säga i olika eventuellt kommande sammanhang. Ni kan antagligen ana hur mycket som jag förbereder som aldrig blir sagt. Ja, jag är mycket duktig på att i tanken ligga några minuter fram i tiden och fundera på vad jag ska göra då, allt medan jag gör något precis här och nu. Huvudet är inte med i göromålet utan planerar redan för nästa steg. Och allt detta är slöseri med energi och ett självvalt undvikande av nuets njutning.
Eftertanke i allt tilldelas nog för mycket uppmärksamhet. Att inte tänka alls kan vara betydligt mer vederkvickande. Ni vet,
den berömda närvaron i nuet -
mindfulness. Att låta saker och ting ha sin gång och att bara låta det komma som komma skall. För egen del skulle jag nog må bättre av att tänka efter och före lite mer sällan. Men det är en svår konst som likväl är värd att träna sig i.
Läs även andra bloggares åsikter om
Välmående,
Upplevelse,
Tankar,
Mänsklighet,
Motivation,
Känslor,
Det som är livet,
intressant?
Jag tycker att en blogg är mer intressant när sakliga inlägg blandas med inlägg om personliga reflektioner, framtidstro och rena spekulationer. Att bara läsa om analyser av bolag osv kan bli lite torrt. Att bli ekonomiskt oberoende handlar ju egentligen inte om pengarna. För mig är alla fall vad pengar som kan uppnå i form av trygghet och möjligheter som är hela poängen.
SvaraRaderaTrevligt att hitta din blogg - den följer jag gärna. :)
RaderaVad trevligt, då utgör du 10% av min läsarskara i dagsläget :-)
RaderaÄsch, man ska inte vara för hård mot sig själv! Det är bra att inse att det inte är bra att älta, men det innebär inte att det är lätt att sluta.
SvaraRaderaHär är en till ältare som oroar sig och förbereder sig alldeles för mycket för saker som aldrig kommer att inträffa.
Jag gillar din blogg starkt, den har som sagt legat på min favoritlista under flera år. Men känn ingen press att producera perfekta inlägg. Olika inlägg tilltalar nog olika läsare dessutom. Det är bara roligt att du uppdaterar överhuvudtaget.
Bloggande är en svår konst. Jag har precis börjat men än så länge känns min blogg både spretig, rätt så ointressant och som om det mesta sagts förut. Tänkte prova lite i alla fall men mest för min egen skull. Ska man blogga för att tjäna pengar så ska man nog ha begåvning för att skriva, som du har.
Ta en semla till, pausa lite från bloggandet om du känner att du behöver det, krama lite extra på barn och fru och ha en skön kväll!
Tack för de värmande orden! :)
RaderaPrecis som du skriver så tycker jag att bloggandet i första hand bör vara för sin egen skull, att det är roligt och att det ger något tillbaka. Det går inte att vara eventuella läsare till lags då åsikter alltid går isär kring vad som är läsvärt. Jag följer så klart din blogg med intresse. :)
Hej
SvaraRaderaTycker att din blogg är bra.
Blog som fokuserar om analys av bolag är jag inte så fan av utom om bolaget endast är en exempel för att fördjupa sig i ngt.
Din blogg ger möjligheter att tänka och fundera. Endast problemet som jag ser är att de flesta som är engagerad delar ofta samma idéer om till ex amortering m m.
Ang kommentar tycker jag inte att du behöver alltid ger en feedback. Ser det mer ut som em möjlighet för dina besökare att diskutera om en ämne. Det kan ge dig idéer till nya artikel.
Ang amortering har jag en fransk sätt att se på saker. Man ska äga sin bostad. Inte hyra ut den från banken. Långtid i Frankrike är begränsat till 30år (panttiden är Max 30år). Då måste man ha betalat det innan dess. De flesta försöker betalar av inom 15-25 år. Vanligast är annuitetslån.
En annan skillnad är att dina lönekostnader inkl amortering får inte överstiga en viss % av dina inkomster. Då är det ganska enkelt att beräkna hur mycket du får låna.
Jag tror att en skillnad mellan Frankrike och Sverige är att folk vill äga sin bostad i Frankrike. Det är ganska viktigt. medan svenskar se mer det som en investering.
OBS! Svårt att kommentera från en ipad. Det buggar.
Tack! Hoppas din kommande vecka blir prima. :)
Radera