Små, olyckliga människor

Så här en sen fredagskväll, efter en och ett par whiskypinnar samt en bedårande halva av en Ripasso, har jag en och annan tanke att teckna ned. Den första av dessa, och den enda som egentligen innehåller något av värde, är min tacksamhet över min familj, min hustru och mina barn. Den andra tanken handlar om små människor, sådana som alltid har sitt eget bästa på agendan och troligen också det enda. Min egen hemmastöpta teori är att små människor också är olyckliga varelser. Eller vad tror du?

En liten människa är Karl-Axel Waplan, tillika verkställande direktör för gruvföretaget Northland Resources. För ett antal månader sedan så hade jag en mindre post i detta bolag. Jag, liksom många andra, hoppades på att få vara med på en framgångsrik resa i svensk gruvnäring och samtidigt tjäna en hacka. Lite kul det där, förresten. En hacka? Men jag, liksom andra, hade egentligen ingen aning alls vad vi hade valt att placera slantar i. Vi var naiva och det blir lätt en börda i börssammanhang. Men vad har det med herr VD att göra? Varför är Karl-Axel Waplan en liten människa?

Lite simpel research på nätet är allt som krävs för att finna att denna Waplan varit VD för Lundin Mining och lyckats väl i att tillförskaffa sig en väl tilltagen fallskärm motsvarande 40 miljoner kronor - enbart för att en tvist uppstod om var huvudkontoret skulle ligga. Herr Waplan kunde sedermera skratta sig hela vägen till banken - för visst är det så att den egna plånboken i alla lägen väger tyngst?

Svenska småsparare har finansierat Northland Resources fram till nu. Mycket har hanterats på en förfärligt sätt när det gäller kontakten med företagets aktieägare. Många har förlorat stora belopp och sitter numera med belåning utan täckning. VD Karl-Axel Kaplan behöver inte bekymra sig om sin privatekonomi då han och hans tropp plockar ut ersättning motsvarande 45 miljoner svenska kronor utan att bolaget har genererat en enda krona vinst. Karl-Axel Waplan är en liten människa och kanske även en usel verkställande direktör. Däremot är han utomordentligt duktig på att lura, bedra och roffa. Många säljer sina aktier i panik, andra har resignerat och hoppas på något mirakel.

Karl-Axel Waplan lär vara en förmögen. Men denna ynkliga figur lider av en sjukdom som leder till att han en dag, där vid slutet av sin tid, inser att han inte åstadkommit något av värde för mänskligheten och slutligen ångestfylld går ur tiden. Eller så infinner sig aldrig insikten och han bara avlider med en sista tanke kopplad till sitt bankkonto. För så slutar små, olyckliga människor sin tid här på jorden.

Vårt land innehåller många små men stora människor. Jag känner några. Inga av dem är giriga, för det är aldrig stora människor. Stora människor är sällan förmögna heller, för de delar med sig. Stora människor har hittat vägen dit lyckan bor. Den undrar jag om Karl-Axel Waplan med flera av sina gelikar någonsin finner? Så lite de förstått trots många levnadsår bakom sig.

Så som en något berusad fredagsfilosof avslutar jag härmed veckan. Jag tillönskar dig, käre läsare, en underbar helg.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Medkänsla, Privatekonomi, Etik i ekonomi, intressant?