Uppskattning

Tänk vad lite beröm kan göra skillnad? Jag var sjutton år när jag för första gången hörde en vuxen säga att jag var intelligent. Jag hade svårt att ta in mitt namn och ordet intelligens i samma mening. Jag blev misstänksam. Var personen ifråga ute efter något? Eller låg det kanske till och med ett stänk ironi mellan raderna? Min misstänksamhet hade att göra med att jag fram till den dagen fått höra att jag inte hade något läshuvud. Alla 'förståsigpåarna' var tydliga - studier var inget för mig. Lärarna, studievägledaren och andra vuxna i min omgivning hade räknat ut mig. Och mycket riktigt så hoppade jag av gymnasieskolan. Två gånger till och med. 

Vi människor bekräftar de förväntningar vi har på oss. På 'psykologiska' betyder detta fenomen positiv och negativ förstärkning. Om vi alltid får höra att vi är dåliga, då försöker vi också att leva upp till det ryktet. Men får vi istället höra att vi är bra på något, då anstränger vi oss lite extra för att leva upp till förväntningarna. 

Det där med att kloka saker kunde komma ut ur min mun fick upprepas många gånger innan jag lät uppmuntran krypa in under skinnet på mig. Det tog några år innan jag vågade att ta upp studierna på Komvux, som möjliggjorde inträde till universitetet. Väl där, lyckades jag skrapa ihop hela två examina. Jag vet inte hur mitt liv hade utvecklats om jag inte hade fått höra de uppmuntrande orden av personen ifråga för nästan tjugotre år sedan. 

Nu är det här med att vara undernärd på uppmuntran inget unikt för mig. Jag tycker att vi svenskar generellt sett kunder vara bättre på att visa uppskattning på jobbet, i hemmet och i de offentliga rummen. Många upplever det som svårt både att ge och ta emot beröm. Och en stor del, tror jag, beror på det som vi kallar jantelagen - ingen ska få för sig att tro mer om sig själv. Myntets andra sida är att om man säger någonting snällt så anses man vara inställsam. Beröm möts oftast av misstänksamhet. 

Om man inte kan ge, kan det också vara svårt att ta emot. Som tur är så börjar fler och fler att inse de goda effekterna av beröm och uppskattning. Men visst är det konstigt att vi inte visar mer uppskattning för våra respektive, våra barn, våra grannar eller kollegor. Jag gör det inte heller i tillräckligt stor utsträckning trots att jag vet vad det betydde för mig den där gången då jag var sjutton. Och kanske det inte är så konstigt att det där att ge och ta emot beröm inte är en medfödd talang utan en färdighet som kräver övning. Vem vet, om jag blir riktigt bra på att ge beröm och visa uppskattning så kanske någon kommer att sitta i en radiostudio om tjugo år och tala om hur mitt beröm gjorde skillnad i dennes liv. 

Tack Lasse.

Tankar för dagen av Qaisar Mahmood

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Välmående, Mänsklighet, Medkänsla, Motivation, Känslor, Framgång, intressant?