Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Dö i rättan tid

Blev lite pratsjuk idag och ringde till vårt försäkringsbolag för att kallprata lite. De är alltid trevliga att prata med, först lite om vädret, sedan lite om hälsan och kärleken. Det blev dessutom ett kort snack om familjen Pennings försäkringar som jag ville förhandla kostnaderna för.

Jag är mycket nöjd med vårt försäkringsbolag som försäkrar vårt hus, våra bilar och personförsäkringar men som sagt - priset på produkter är det alltid all idé att diskutera. Jag brukar förresten strax före en förfallodag begära in offerter från andra bolag att ha som underlag för våra trevliga samtal.

Vi talade lite om min personförsäkring, jag och rådgivaren. Intressant och en aning jobbigt var det att höra att den stiger betänkligt i kostnad när jag fyller femtio och att den sedan sjunker igen vid femtiofem. Detta beror på att statistiken säger att gubbar får hjärtinfarkt som mest mellan dessa år. Sedan stiger premien igen efter sextio och då är det andra sjukdomar och åkommor som tar livet av oss män. Jag förmodar att kvinnor har sin egen dystra statistik.

Så det finns aldrig tid nog. Och definitivt inte tid att vänta på att leva livet. Kanske det tar stopp förr än vad vi tänkt oss? Vi kan äta sunt och sköta om våra kroppar men aldrig egentligen veta hur långa våra liv kommer att bli. Det kan faktiskt ta slut imorgon, på stört då en pulsåder brister eller en buss som kör över en. Planera, drömma, längta men också hinna med här och nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg