Oberoende som pensionär

Är du, liksom jag, misstänksamt inställd till din framtida pension? Att via ett färgglatt kuvert erhålla en prognos som berättar att si eller så många kronor kommer att utbetalas till dig den dag då ditt arbetslivs slit är över?

Att pension i sig är ett hett ämne i hela Europa är inte att ta miste på. I Sverige har vår regering gjort klart för oss att vi måste arbeta betydligt längre för att trygga den välfärd vi har och vill ha även i framtiden. Egentligen så har vi ingen pensionålder, men det visste du kanske?

Det var för etthundra år sedan som allmän pension infördes i Sverige. Det var den första socialförsäkring i världen som omfattade en hel befolkning. Det var ingen fet pension och det var svårt att överleva på den - om man nu nådde så långt som till pensionsåldern 67 år. Vid denna tid var medellivslängden runt 60 år, dock inte mer än knappt 48 år för den arbetande befolkningen. Det krassa motivet till pensionen var att hålla folk borta från fattigstugorna. Sedan dessa tider har pensionen blivit allt högre - liksom människors förväntningar kring den. Att ha rätten till en försörjning i tjugo år eller mer via skattefinansierad pension ter sig självklar för det stora flertalet. Och det är farligt att gå runt att tro.

Som sagt, vi har ingen fastställd pensionsålder i Sverige fastän många tror att den är 65 år. Istället är det så att lagen om anställningsskydd, också kallad LAS, gäller fram till 67 års ålder och att du har lagstadgad rätt att ta ut din allmänna pension från 61 års ålder. I Sverige arbetar vi länge i jämförelse med länderna inom EU innan vi går i pension - lite drygt 40 år. Trots detta så får vi en låg pension jämfört med flertalet andra länder, ungefär 57 % av lönen. I länder som nu balanserar på randen till konkurs, så som Grekland, Spanien och Italien är sifforna annorlunda - 32 år och 110%, 35 år och 84% samt 30 år och 76%. På något underligt vis ger längre arbetsliv mindre i pension. Så vad vågar vi förvänta oss i framtiden?

Är man riktigt nattsvart i sin uppsyn så förväntar man sig ingen pension alls. Kommer det några pengar så är det positivt, helt enkelt. Riktigt så mörka tankar har inte jag. Med mina 19 år fram till 65 års ålder så tror jag att jag får åtminstone 30-40% i pension inräknat premie- och tjänstepension. Det innebär att jag bör kunna finansiera minst 60% av mitt leverne under ganska många år om jag lämnar yrkeslivet då. Hur det kommer att bli för generationer efter mig är lätt att se - inte mer pengar, åtminstone.

Hur många går i pension i förtid? Det hade varit intressant att veta. Men att börja ta ut sin pension vid 61 års ålder och arbeta vidare behöver inte vara fel. Kanske du har möjlighet att arbeta lite mindre? Du har trots allt stora möjligheter och rättigheter kring hur du får lov att lyfta pensionen. Du kan exempelvis ta ut allmän och tjänstepension oberoende av varandra och ta ut pension när det passar dig - varje månad eller varannan, till och med lite då och då. Det är dessutom en myt att din pension blir högre för att du väntar med att ta ut den.

I min värld så är privat pensionssparande en lyx som belånade inte ska ägna sig åt. Ett amorterat bostadslån är viktigare än en pensionsförsäkring. En obelånad blivande pensionär har ett ljusare framtid att gå till mötes, åtminstone när det gäller privatekonomin. En obelånad blivande pensionär som dessutom sparat undan en slant kan må gott i sitt sinne. Värre lär det bli för de som förväntar sig en tjugoårig försörjning som täcker ett liv med stora låneräntor. Fattighuset som begrepp lär då bli vedertaget igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Allmän pension, Pension, PPM och Pension, Premiepension, Tjänstepension, Privatekonomi, intressant?