Länge leve låginkomsttagaren

Både jag och frun förundras emellanåt kring varför vi sällan tycks ha en massa pengar över till konsumtion, semesterresor och fina personbilar. Jag skrev för något år om 'De andra', den grupp människor som bebor fina bostäder, kör nya dyra bilar och resor iväg varje år och gärna flera gånger dessutom. Var får de alla pengar ifrån?

Antingen så är de rika arvingar, har fantastiska löner eller så - ja, just det - lånar de till grannlåten. Jag har faktiskt ägnat mig åt en empirisk studie. Helt frankt och lömskt har jag valt ut några för mig inte helt okända familjer för att studera deras leverne baserat på det senaste årets taxeringskalender. Det är inga hemliga uppgifter utan helt fritt för vem som helst att titta på. Dessutom så ska jag inleda med att blotta den egna halsen, för rättvisans och hederlighetens skull. Naturligtvis namnger jag ingen i min studie.

Taxeringskalendern ger egentligen bara rudimentär information så som inkomst av tjänst, inkomst av näring samt inkomst av kapital. Men från dessa siffror är det möjligt att räkna schablonmässigt baklänges. För det första så är det ganska enkelt att räkna fram nettoinkomst per månad efter skatt. I mina kalkyler utgår jag dessutom ifrån att alla är gudfruktiga människor och därmed är medlemmar i svenska kyrkan, detta är blott för att det ska te sig lika på nedersta raden.

Att räkna fram en räntekvot, räntekostnad delad med nettoinkomst, samt skuldkvot, lån delat med nettoinkomst, kommer jag att göra med en genomsnittlig låneränta på 3 % vilket troligen är en aning lågt. Därmed blir det inga glädjekalkyler. Studielånskostnader kommer dock inte med men får kanske anses som en vanlig kostnad. Huruvida det bara finns lån eller både lån och tillgångar tar jag inte fasta på även om så kan vara fallet. Det är dessvärre så att få svenskar har en buffert eller annat sparande. Ur hand i mun är mycket, mycket vanligt.

Liksom statistiken säger mig min studie att ju mer du tjänat desto större lån har du, detta är genomgående tydligt. Så en förlust av inkomst, exempelvis genom arbetslöshet eller sjukdom, slår därmed hårdare mot höginkomsttagaren än låginkomsttagaren. Fallhöjden är påtagligt högre och beroendet av att varje månad dra in ett visst antal kulor för att bibehålla statusnivå är cementerad. Före detta höginkomsttagare är överrepresenterade så som kunder hos kronofogden. Hushållens skuldkvot, det vill säga hushållens skulder som andel av disponibel inkomst, ligger på en rekordhög nivå - närmare 164 procent. Denna siffra är dock väldigt spretig och många hushåll ligger betydligt högre än så. Riksbanken har gjort tydligt att en skuldkvot bör ligga runt 200 % i genomsnitt. Att samma bank nu begär in individuella uppgifter ifrån bankerna tyder på stor oro kring hur många människor belånat sig, med sin egen banks goda minne.

Räntekvoten är i mina ögon en än mer intressant siffra. Här finns en otäck hävstångseffekt då nu räntorna är på väg upp. Många människor har belånat sig i en tid av boräntor kring 3 % eller lägre och med avsaknad av amorteringar eller sparande i förmån för det goda livet kommer uppvaknandet att bli bryskt. Än finns det tid att vända sin skuta men frågan är om viljan är stark nog? Räntekvoten har varierat genom åren. I början av 1990-talet låg den till exempel på drygt 10 procent för att falla ner till som lägst 4,5 procent under 2010. 2012 låg räntekvoten på drygt 6 procent. Att räntekvoten inte har stigit under senare år då skulderna ökat kraftigt beror alltså på det lägre ränteläget.

Många låginkomsttagare har lärt sig vilka pengar de har och vilka de inte har. De bor kanske i en vanlig 60-talsvilla, har äldre bilar och åker till Öland och campar på semestern, något som vissa människor rynkar på näsan och hånler åt. Men låginkomsttagaren har inga lånta fjädrar utan är snarare vaksam kring sin privatekonomi. Dessutom är det så att fallhöjden i ekonomin är betydligt lägre än för höginkomsttagaren och en arbetslöshet kan lättare pareras. Ja, grovt förenklat men till stora delar sant.

Så inom kort blir det åka av. Då börjar vi med att syna familjen Penning. Huga! Det blir till att löpa gatlopp, det inser jag, så var inte för elaka, kära läsare.

Höginkomsttagaren är död. Länge leve låginkomsttagaren!

Läs även andra bloggares åsikter om Privatekonomi, Lön, Lån, Ränta, Kostnader, Skulder, intressant?