Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Studie i skuldkvot

Som vissa av er vet så flyttade vi för snart två år sedan till ett betydligt dyrare hus. Högre lån och därmed mer ränta att betala men samtidigt blev omkostnader så som jobbresor och drift lägre. Men sådant tas inte hänsyn till i en skuldkvot så det får jag lämna därhän. Detta inlägg handlar dels om vår familjs skuld- och räntekvot men också om några andra familjer.

Så, låt oss börja. När jag räknar på 2012 års inkomster så landar vår skuldkvot på en förfärligt hög procentsats - 366 %. Våra lån är alltså 3,66 gånger högre än vad vår nettoinkomst är på årsbasis. Detta är på tok för högt, både enligt oss själva och Riksbanken, och därför amorterar vi ganska ihärdigt. Enligt min kalkyl minskar vår skuldkvot innan årets slut till 357 %. Med samma amorteringstakt som idag når vi Riksbankens mål på max 200 % i skuldkvot om elva år. Så blir dock inte fallet eftersom vi ökar vår amorteringstakt varje år. Vår räntekvot är idag 11%.

Ser detta otäckt ut? Ja, det tycker jag själv. Men inte är vi värst ute, det är helt tydligt. Vi är 46 år gamla och har en god möjlighet att bli skuldfria tills pensionen.

Mitt första studieobjekt, familjen Pensionärsson, lät bli att bli skuldfria i tid. Familjen består av Ida och Emil, båda 67 år gamla. De båda bor i villa och är pensionerade. Deras sammantagna årsinkomst är 626 000 kronor vilket per månad ger dem 43 000 efter skatt. De har ett lån på villan som är 1 565 000 kronor på vilket de betalar 3 920 kronor per månad i ränta. Familjen har en god ekonomi just nu då de lyfter pensionsförsäkringar och tjänstepension, något som dock med tiden ebbar ut. Jag anser att det är bra att vara skuldfri innan pension. Det ger en trygghet som inte ska förringas. Att ha 39 000 kronor över efter bolåneräntan är betald måste anses bra efter arbetslivets slut. Skuldkvoten är 305 % och räntekvoten 9 %. Huruvida familjen amorterar är oklart.

Familjen Ågren består av 2 vuxna och två barn. Föräldrarna Ågren är mitt i arbetslivet och är 42 år gamla, bor i villa och har två bilar. Deras sammantagna inkomst är 873 000 kronor per år vilket ger 53 000 kronor netto per månad. Bolån och kreditlån uppgår till 4 534 000 kronor som genererar 11 400 kronor i månatlig ränta. Om familjen amorterar är oklart men att det finns 'råd' till semesterresor, motorcyklar och nöjen är tydligt. I dagsläget är familjen Ågrens räntekvot 21 % och skuldkvoten hela 712 %. Familjen Ågren lever ganska riskabelt. Vid förlust av arbete eller vid sjukdom kan det bli tufft att upprätthålla levnadsstandard, eller rättare sagt den levnadsstandard som man valt. Samtidigt så finns det tid att rätta till det. Frågan är om viljan finns?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

  1. Om man är två som får inkomst i en familj och ändå har en skuldkvot upp över 300% så lever man riktigt farligt är min uppfattning. Av den enkla anledningen man i livet bör räkna med att periodvis vara ensam försörjare.

    Först kan man ta faktumet med skillsmässa. Det "händer inte mig" är lätt att tänka men faktum är att över 60% separerar av gifta par under livet. Har man då 300%+ i skuldkvot så blir man tvingad att sälja villan i en sådan situation då man inte kan bekosta lånen själv. En bra målsättning skulle jag vilja säga är att inte ha högre lån än 300% av disponibel inkomst för den i familjen som högst inkomst så att man har en större frihet att kunna bo kvar i en turbulent situation.

    Sedan har vi faktumet med sjukdom. Även här bör man vara medveten om att det inte är helt ovanligt att bli allvarligt sjuk eller inblandad i en olycka och inte kunna jobba under en period. Arbetslöshet är en annan risk även om den risken är av mindre art skulle jag vilja säga då här ändå finns ett hyfsat skydd. Att bli arbetslös är ungefär som att gå i pension inkomstmässigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, som du nämner är även skilsmässa en faktor att ta med. Skuldkvoten, anser jag, är ett bra riktmärke att använda sig av.

      Radera
    2. Men det är väl en sak att ha sådana riktlinjer när man är 40 och en annan när man är under 30? Jag förstår att ni har ångest om ni har så hög skuldkvot trots att ni varit med på bolånemarknadens uppgång de senaste tio åren men vi som kliver in nu har inte så stora valalternativ. Sitta kvar i hyresrätt, visst. Men faktum är att storstädernas hyresområden inte alltid är de bästa för barn att växa upp i och har man betalningsförmåga och trygga karriärer så varför inte?

      Det finns andra saker man kan göra för att minska riskerna för skilsmässa. Se till att leva jämställt, exempelvis. Sjukdom och olyckor kan man inte gardera sig emot men man får ändå försöka göra en ordentlig riskbedömning. Personer under 30 är sällan lika nära döden som de som är över 60.

      Radera
  2. Min första tank var, oj det här är inte bra. Sen började jag räkna på vår ekonomi. Vi hamnade på 320%, vilket är över riktlinjerna. För att hamna på 200% skulle vi "bara" kunna ha ett lån på 1,2 mkr... Vilket inte är mycket, vart hittar man ett hus i Stockholmstrakten för den summan? Efter att vi betalt våra räntor har vi 44000kr kvar per månad, känns inte som vi ligger risigt till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni ligger alltså bra till idag. Men betänk en dubblerad bolåneränta och en av er blir arbetslös eller sjuk. Att göra 'ifall att'-scenarier och där hitta sin 'egen' skuldkvot är en bra övning. 200 procent är Riksbankens medelvärde, inte ditt eller mitt mått på den egna ekonomin. :)

      Radera
  3. Nu kanske jag blottar min okunskap, men hur relevant är skuldkvotet egentligen? Tycker det är mer relevant hur pass man krarar av sina räkningar och eventullt amorteringen. Klarar man av att leva på säg den lägsta lönen av de två och säg att man har ett lån som motsvarar 60-75% av husets värde ser inte jag några problem tom om man har en skuldkvot på >300%.

    Sen kan det vara så att om man skulle bli ensamen att ekonomin blir mer ansträngd men det är fortfarande inte någon fara på taket, eller har jag missat något?

    Vet inte hur realistiskt det är att ligga under 200% i skuldkvot när man är i 30-50 års åldern och bor i hus.

    Mvh/XO

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ser inte bostadens marknadsvärde som intressant i kopplingen till skuldkvot då att sälja vid 'fel tillfälle' inte heller är det. Klarar man sig på en lön av två idag så är det mycket bra.

      Räntekvoten, som är buddy med skuldkvoten, är egentligen det mest spännande värdet. Och räntekvoten är en labil rackare som vi inte vet riktigt var den landar. Kanske dubbelt upp eller mer?

      Radera
  4. Även jag visar min "okunnighet" om skuldkvoten :)
    Skuldkvoten är inte helt relevant. den gäller bara rent statistiskt.
    För det enskilda hushållet så gäller naturligtvis "kvalitativa värden" på både skulder och tillgångar.
    Att göra en känslighetsanalys och en riskanalys på den egna ekonomin är nog bättre, men svårt eftersom man objektivt måste bedöma sina egna skulder, tillgångar och inkomster.
    Som med alla statistiska begrepp så är skuldkvoten (som Riksbanken menar) bara ett verktyg för makroekonomin, och har mindre relevans för enskilda familjer.
    Man skall alltid räkna på sin egen ekonomi, men mest för sin egen skull.
    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Besser, du visar tydligt i din kommentar att du står över innehållet i detta inlägg. Hur många bolånetagare tror du ens tänkt kring en riskanalys? :)

      Radera
  5. Hej Per,

    Jag får det till att vi ligger på 3,82% i skuldkvot och ca 10% i räntekvot. Nu kan man ju inte bara av detta dra paralellen att jag och min sambo lever under hög risk. Det säger ju inget om tillgångssidan. Men om man antar att gemene man inte drastiskt kan förändra sin skuldkvot (då man helt enkelt saknar större sparande) så ger ju skuld- och räntekvot ändå en bra indikation på hur god nattsömnen bör vara.. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Plupp, hur resonerar du, egentligen? Du borde låna mera, tänk på din stackars banktjänsteman! ;)

      Radera
  6. Det är bara att konstatera att många inte äger sitt boende. Det gör banken.
    Lycka till på din väg mot, låt oss säga, en större frihet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skuldfri är detsamma som fri. För mig. För Göran. För dig? :)

      Radera
  7. Men Per. Varför har du satt dig i denna situation? Du är 46, har två barn som inte flyttar hemifrån än på några år. Du skulle kunna haft ett bra liv, där du kunnat bygga upp en ägamintid maskin och inte varit slav under bankerna, om du bara köpt ett boende som motsvarar din ekonomi. Att leva ett helt liv med lånta fjädrar och inte kunna se vilken nivå man bör leva på, för att inte vara en slav i ekkorrhjulet, kan det vara ett liv? Har du inga andra drömmar i ditt liv, än att vara skuldfri vid 65?

    SvaraRadera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  9. Nu kopplade jag.. jag skrev fel i tidigare inlägg.. vi har alltså inte 3, 82% utan 382% haha! :) Vi har precis flyttat och pratat lån med vår bank.. vi fick veta att om vi inte har över 70% belåning så finns inget krav på amortering.. dock väljer vi nu lån på 85% och får därmed amortera (minimum hela lånet på 60 år). Så med lån på nästan fyra gånger nettoinkomsten tycker jag vi hjälper bankkvinnan rätt bra iallafall.. eller vad säger du, Per?

    SvaraRadera
  10. det enkla livet10 juli 2013 kl. 23:28

    Per,det som är mest intressant är att se till att ni klarar det mest basala som mat och "måste" räkningar och ev. Bil vid skilsmässa,den ene av er för den ena jobbar och den andra blir sjuk länge,en eller bägge arbetslösa.

    Nu med en som jobbar och en sjukpension har vi 30' in.
    Skulle sambon (den som jobbar) bli arbetslös går han ner från 25' netto till 10' netto,ett tapp i ett slag på 15'.
    Vår totala inkomst med en sjukpension+ en arbetslös skulle bli 17',men sen sjunker ju akassan efter hand...
    Har ni räknat på hur det skulle bli för er??

    SvaraRadera
  11. Tack för ännu ett lysande inlägg! Det här var en riktig väckarklocka för min del, speciellt nu när vi har planer på att börja bygga nytt hus snart! Det får en verkligen att tänka till. Vad som skrämmer mig mest är att folk är så övertygande om sin ekonomi idag! Vi har inga problem idag! Nehe? Men om två tre år då? Om man blir arbetslös? Om båda blir det vid nästa kris? Skilsmässa? Dödsfall? Alla tycks vara oövervinnliga! Efter det här inlägget kan jag tänka mig att gradera ner standarden! Man behöver inte bo så stort... Tack Per!

    SvaraRadera
  12. Kunde inte låta bli att räkna ut vår skuld respektive räntekvot efter att ha läst här...
    Vi köpte vårt hus för ca 3 månader sedan och har ett lån på ca 83,5% av inköpspriset...
    Vår skuldkvot visar 187,09% och vår räntekvot visar 6,82%. Så det känns ju ganska stabilt och möjligheten att betala av det till pensionen ser nog ganska god ut då både jag och sambon har några år kvar till 30 strecket..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det ser ju prima ut, minst sagt. :)

      Radera
  13. En viktig parameter är väl också vad förstaderivatan på skuldkvoten är, dvs. hur fort den sjunker.

    Det är inte helt tydligt av ditt inlägg om er skuldkvot på 366% är per 31/12 2012 eller 30/06 2013. Men eftersom du skriver att den ska minska till 200% på 11 år så gissar jag att den minskar med cirka 15%-enheter om året i nuvarande takt.

    Själv är jag ensamstående och har en skuldkvot på cirka 350% och en räntekvot på cirka 15%. Skuldkvoten sjunker dock med 35-40%-enheter om året. Och precis som för er så kommer takten öka.

    Idag ser min situation lika riskfylld ut som er, imorgon är den mindre riskfylld. Detta påstår jag minskar totalrisken.

    Dessutom är skilsmässa rent omöjligt för min del. Förändrat civilstånd är snarare en möjlighet än en risk om man inte råkar ut för en riktig gold digger. Och dödsfall är ju rentav positivt för då slipper jag ju ansvar helt. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, sådan ansvarsfrihet känner jag mig rädd för. :D
      Det är så klart intressant med förändring över tid, jag saknar dock dessa data. Kanske jag ska försöka ta fram uppgifter för 2011.

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg