Kvot och knot

Två nya skuldkvoter berättar jag om idag. Dels om den ensamstående mamman men också om familjen som snart är hos kronofogden. Verkliga exempel från verkligheten. Tragik runt hörnet?

Att leva och bo tillsammans med en annan person är i grunden positivt för ekonomin. Alla fasta utgifter kopplade till boendet delas av två personer. Ensamboende känner av den ekomiska pressen. Framför allt ensamstående föräldrar och pensionärer uppger att de har det svårt ekonomiskt. Det är framför allt kombinationen av dubbla intäkter och halverade utgifter som gör parboende långsiktigt rikare än singlarna. Trenden med allt fler ensamboenden i landet har ökat i nästan 20 år.

Lena Jönsson är ensamstående sedan fyra år tillbaka, frånskiljd och med två tonårsdöttrar. Gemensam vårdnad. Eget litet hus. Inkomsten är 26 782 kronor före skatt vilket ger 20 220 kronor i handen varje månad. Belåningsgraden är hög och skuldkvoten 851 %. Räntekvoten är tung - 26 %. Att bli sjuk eller arbetslös är inte möjligt, inte om inte hemmet ska gå till försäljning och Lena flytta hem till föräldrarna. En utsikt som kan te sig omöjlig i sig för en 46-årig kvinna med två nästan vuxna barn.

Sara Nilsson är 32 år och gift med Per som är 39 år. Paret har inga barn. Dåliga bostadsaffärer och renovering med lånade slantar har satt otäcka spår i privatekonomin. Varje år betalar paret 126 000 kronor i boräntor och belåningen är 4 193 000 kronor. Per arbetar heltid och får ut 23 420 kronor. Sara är långtidsarbetslös med ströjobb och drar in 8 738 kronor netto i genomsnitt per månad. Familjen Nilssons räntekvot är 33 % vilket innebär att en tredjedel av inkomsterna går till räntor. Skuldkvoten är enorma 1 087 %. Paret är mycket illa ute på det privatekonomiska planet och vad månde ske framöver? Antagligen vilar en tung skugga över livet och förhållandet. Familjen Nilsson är en reko familj men utan hjälp från någon - hur kommer det att sluta?

Läs även andra bloggares åsikter om Skulder, Lån, Privatekonomi, intressant?