Skeenden
Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak
"Tvinga fram amorteringskravet imorgon"
SvaraRaderaJag tycker det är bra, överbelåningen är redan stor nog.
Ja, jag tycker att det bra men samtidigt är det ju lätt att tycka att höjda amorteringskrav och ökade kontantinsatser är bra när man redan har ett hus själv. Sitter man med två småbarn i hyresrätt i ett utsatt bostadsområde, med två akademikerlöner som är trygga (men inte helt lätta för banken att uppskatta på grund av visstidsanställningar som standard i en av branscherna) och utrymme finns, känns varje dag av sparande och väntan ganska jobbig.
SvaraRaderaDet stora problemet är att bankerna inte kan bedöma kreditvärdighet bättre. Överbelåningen måste ställas i relation till varje individs risk i mycket större utsträckning. Ålder, utbildning och bostadsområde för objektet är faktiskt centrala faktorer som man knappt ser till idag. Givetvis har en nyexad akademiker inom en "säker" arbetsmarknad bättre betalningsförmåga än en lika gammal person, outbildad, i vårdyrke trots att den senare troligare har en fast tjänst. Om jag och min partner lånar 85% på ett tremiljonersobjekt när vi är under 30 är våra möjligheter att betala tillbaka dessutom troligtvis mycket högre än om vi tar det lånet vid 40. Vi har ju fler år på oss!
Men vi sparar, det gör vi. Hur många andra unga småbarnsföräldrar med ingångslöner kan spara 15000/mån dock? Visst, vi kan flytta till en småstad, allihop, men jag tror att det vore ganska bortkastat för staten om alla utbildade personer försvann och gjorde outbildades jobb i småstäderna bara för att ha råd att bo...
Tack för din kommentar. Jag kan dock inte se något i ditt resonemang som motsäger att bostadslån ska amortera av på 30-50 år?
RaderaJag stödjer också amorteringskrav som princip, sen kan man diskutera nivån och hur man ska gå tillväga. Det fanns även kloka banker (små sparbanker) som under denna galna tid av belåning hela tiden krävt amortering. Amorteringsfrihet har inte funnits på deras agenda. Minns jag rätt var det statliga SBAB som var först ut med amorteringsfrihet (korrigera mig gärna). Ett exempel är en liten sparbank som kräver att man amorterar 2% av lånebeloppet per år, vilket motsvarar 50 års rak amortering. Klok och ansvarsfull styrning.
SvaraRaderaHur länge ska ränteavdraget finnas kvar? Kanske dags att stegvis också börja sänka subventioneringen, kanske 2% per år under en 5-årsperiod till att börja med. Något för Borg eller nästa finansminister att ta tag i. Varför ska skattebetalarna stå för 30% av lånefesten?
Tumme på det! Ränteavdragen bör fasas ut under exempelvis en tioårsperiod.
RaderaTycker amorteringskrav är dåligt. Som engagerad sparare vill jag själv bestämma hur jag placerar mina besparingar.
SvaraRaderaIdag har jag högre ränta på sparkontot än vad vi har på bolånet. Känns idioti att amortera då. Bättre att spara på hög till högre ränta och sen göra en klumpamortering den dag låneräntan är högre.
Tyvärr så lever ju långt ifrån alla som vi gör så jag förstår varför ropen på tvångsamortering ökar. Själv sätter vi av nästan tre gånger så mycket till sparkontot som vi har i ränteutgifter men det är långt ifrån verkligen hos de flesta hushåll.
Jag undrar bara vad som blir nästa steg, tvångssparande i i privata pensionslösningar som kostar avgifter?? (vi är ju delvis redan där)
Själv tror jag mer på lösningar där konsumeten får starkare rätt att själv bestämma hur den vill placera sitt kapital.
Absolut - att placera sitt 'eget' kapital bör innehålla stora friheter. Lån är inte eget kapital enligt min uppfattning. :)
RaderaSjälvklart gäller ett eventuellt amorteringskrav bara för "nya" lån, men om man har rörlig ränta så är det bara högst 3 månader bort.
SvaraRaderaSå för de flesta gäller att det blir ett nytt lån inom intervallet 0-3 månader till 5 år.
Vad många låntagare kanske inte inser är att banken ensidigt kan säga upp alla lån lite hur som helst.
Att man inte gör det så ofta idag, betyder inte att man kan göra det i morgon.
Det är helt upp till banken att bedöma kreditvärdighet hos låntagaren, och om en bank av någon anledning vill säga upp lånet så kanske inte heller andra banker vill ställa upp.
Se där, att amortera ner sin skuld gör att den framtida kreditvärdigheten ökar och därmed sannolikheten att få nya lån i svåra tider. Antingen i din nuvarande bank eller någon annan bank.
Att amortera är bra, inte bara för att kanske någon gång i framtiden bli skuldfri, utan för att få bättre kreditvärdighet om det skulle behövas när tiderna blir svårare.
Besser
Besser, det är viktigt det du påpekar i din tredje mening - lånevillkoren och bankens välvilja. :)
RaderaAmortering är ju "bara" ett annat ord för sparande. Så har man under 70-80% belåningsgrad på sitt boende ser jag inget fel med att investera sina pengar istället för amortera, om man tror det är mer lönsamt.
SvaraRaderaSjälv var jag i princip skuldfri förutom CSN, men höjde upp lånet på mitt boende och investerade pengarna istället.
/Breitenfelt
70-80% idag är inte desamma procentsatserna efter en imploderad bostadsbubbla. Amortering är detsamma som riskminskning vilket inte investeringar är. Jag skulle själv aldrig belåna mig mer för att investera.
RaderaOch vad är problemet om belåningsgraden är 100-110% efter en nedgång på 30% på bostadspriserna? Det är totalt ointressant i hur stora skulder man har, det som spelar roll är tillgångarna minus skulderna.
RaderaSom det ser ut idag är det inget större problem att få högre avkastning på pengarna än vad räntekostnaden är, så varför amortera? Visst det är inga stora pengar du tjänar på att spara pengarna än att amortera om du inte vill ha nån risk, men som man säger alla bäckar små.
Själv har jag valt att ta en snäppet större risk än ett högräntekonto, och avkastar ca 2-2,5% mer än min låneränta.
/Breitenfelt
Banken tycker inte det är ointressant. Amortering minskar både låntagarens och bankens risk.
RaderaOk om banken vill att jag skall amortera om bopriserna sjunker då kan jag ta av de pengarna jag har sparat på annat håll. I dagsläget kan du få bolån till 2,99% bundit i 2år, oprutat, samtidigt som du kan få 3,30% i ränta bundit i 2år.
RaderaDetta ger en vinst på 0,31% i att inte amortera, utan lägga in pengarna i sparande istället. Min risk ökar inte genom denna manövern jämfört med att amortera.
Med detta sagt menar jag inte att det alltid är bättre att investera gentemot amortera. Men i ett läge som nu med extremt låga räntor, och om man inte har skyhög belåningsgrad tycker jag gott å väl att man kan investera istället. Speciellt som man kan göra det "100% riskfritt".