Trött och sliten är jag, det känns som om hjärnan inte vill koppla fram samtalen riktigt. Kan sitta länge och inte komma fram till vad jag ska göra härnäst. Mycket tidiga morgnar och intensivt arbete på jobb i kombination med familjelivets puls - ja, alla ni med familj förstår säkert - har kostat på den senaste tiden. Har verkligen försökt att sova tillräckligt och äta bra men min uthållighet är inte densamma som förr. Ekorrhjulet snurrar på för fort och jag blir yr av farten. Sitter på kontoret. Det är torsdag. Knappar på datorn. Tittar ut genom fönstret. Solsken därute. Längtar härifrån. Längtar till pension. Längtar livet av mig.
En förhoppningsinvestering jag gjorde för två år sedan på inrådan av en god vän har nu slutligen kommit på skam. Det är sorgligt att jag inte kan lära tillräckligt ifrån andras dåliga erfarenheter utan måste göra egna kullerbyttor. I storleksordningen tjugotusen kronor inser jag nu är av intet värde. Ett belopp som inte stjälper vår ekonomi men som absolut svider. Andra klokare innehav har så klart suddat ut förlusten på nedersta raden men att lägga pengar, skattade och utarbetade, i gapet på verksamheter som jag saknar kunskap kring, förståelse för och utan egentlig inblick i är - Korkat med stort K.
Men jag är likväl lyckligt lottad. Jag är ju blott korkad, inte privatekonomiskt suicidal. Exempelvis som i fallet med gruvfiaskot Northland Resources som jag också varit inne i med pengar. Där drog jag mig ur efter att det började se darrigt ut med en mindre förlust, något inte alla gjorde. Många klamrade sig fast i masten i hopp om att stormen skulle bedarra och att skeppet inte skulle gå under.
Mannen som köpte aktier i bolaget för 3 miljoner kronor som nu är värda ett tiotal tusenlappar är arg och uppgiven. Jag kan inte låta bli att tycka synd om honom, det är blott för jävligt.
Små utgifter förverkligar stora drömmar. Så låter Ö&B:s reklamjingel och den är så bra. Små utgifter förverkligar stora drömmar, precis så är det. Det gäller att ta hand om sina slantar på bästa sätt och inte slösa bort dem i onödan. Svenska folket har 1 100 miljarder på konton med en genomsnittsränta på 0,7 %. En sådan ränta kompenserar inte för inflationen utan urholkar efterhand kapitalet. Det är nog så bra att spara på inköp och pruta på boräntan men lika viktigt är det att förvalta det kapital som man har. Vi bör alla ta hand om våra slantar och ge dem största möjliga värde - i butiken och på kontot - så att vi en dag har de där slantarna som kan förverkliga våra drömmar.
Bloggaren '
Krass Ekonomi' har med hjälp av mitt excelark från inlägget '
Skuldfri snabbt' tillverkat en egen variant på konceptet och den vill jag gärna informera om. Kanske denna kalkyl passar dina syften bättre? Oavsett - att bli skuldfri snabbt vill väl alla?
Läs även andra bloggares åsikter om
Privatekonomi,
Ekonomiprat,
Förlust,
Aktier,
Dröm,
Förmåga,
Verktyg,
intressant?
Har precis lyssnat till Ingves tal. Hushållen är skuldbelagda. Farligt. Uppenbart att många familjer kommer att hamna i kris när räntan stiger. Därför ska jag fortsätta att amortera. Struntar i att spara. Det blir en kapplöpning mot klockan. Hur mycket hinner man amortera innan räntan stiger? Hinner jag bli skuldfri? 300,000 kr kvar...
SvaraRaderaHösten är alltid lite tuff...du kommer på fötter snart=)
Får man fråga vad det var för investering så kanske man slipper trampa i klaveret själv?
SvaraRaderaMVH Allmänläkarn
Ingen risk då det inte går att investera i verksamheten längre. Kort handlar det om en produktlansering som kom på skam.
RaderaDet finns många kloka ord om vad aktieinvesteringar innebär men som Peter Lynch säger....
SvaraRadera“A share is not a lottery ticket, it's part-ownership of a business.”
....och om inte bolaget gör vinst så bör man inte köpa aktien.
Några kontrollfrågor om vinsten.
Varför går bolaget inte med vinst? När kommer vinsten? Hur skall bolaget få vinst? Vem säger att det skall bli vinst? Vad skall hända innan bolaget kan ge vinst?
Besser
Måste säga att jag känner igen bilden från kontoret så väl. Ögonen är naglade på skärmen men tankarna är utanför fönstret, ibland i ett helt annat land. Beklagar den misslyckade investeringen, det är förstås dyra och trista lärpengar... Tack också för länkningen!
SvaraRaderaDåliga investeringar har jag också erfarenhet av. Två av mina vänner rekommenderade en investering som verkade verkligen bra. Jag var oerhört skeptisk men jag vet att mina vänner är ännu mer kritiska och de hade ju investerat stora summor i detta. Jag gjorde mina egna efterforskningar och kunde inte då hitta något som verkade galet förutom att det var lite för bra för att vara sant.
SvaraRaderaJag investerade därför nästan 200.000 kr i Habo Finans AB. Efter drygt 1,5 år anhölls VD´n för bolaget för förskingring. Hela styrelsen delgavs brottsmisstanke för trolöshet mot huvudman. Det tragiska var att även de var förda bakom ljuset. Även företagets revisionsfirma KPMG som är en välrenommerad revisionsfirma var förd bakom ljuset. Hur skulle man själv då ha kunnat lista ut att detta var skumt om alla dessa människor mer eller mindre professionella också blev lurade?
Det tog nog nästan fem år innan vi fick ut det som fanns kvar i företaget. Blott ca 30% av det investerade kapitalet har betalats ut så det blev en ordentlig förlust! Ärendet lever fortfarande då alla investerare har närmare 70miljoner i krav mot KPMG för deras undermåliga revision. Hur det slutar vet ingen men den som har gått lyckligast ur det hela är ju konkursförvaltaren som tjänade drygt 5miljoner på konkursen. Den enes död, den andres bröd.
Nu har jag följt din blogg länge och den har inspirerat mig till amortering. För två månader sedan betalade jag in det sista på vårt huslån och aktieportföljen är fylld med aktier som är nogrannt utvalda. Det är aktier med lång historia, duktiga ledningar och en historia av bra utdelningar. Det känns tryggt.
Jag har lärt mig att vara mer skeptisk mot investeringar. Det går inte att skära guld med smörkniv. Nu är det långsiktiga investering som gäller.
Mitt första mål är nu uppnått. Fri från huslån innan jag är 40år. Nu går jag vidare mot nästa. Att kunna sluta jobba vid 50år. Dit är det 14år kvar.
Tack för en bra blogg...
Tack för din kommentar och all lycka med din härliga plan. :)
RaderaTack för trevlig läsning, och kloka ord. Som sagt, man ska "vårda" sitt kapital, även om det är en gammal bil, eller de pengar man tjänat på arbete.
SvaraRaderaI yngre dagar förlorade jag en gång 200,000:-. Ändå gjorde jag en riktigt bra affär, trots (eller kanske tack vare) att jag inte lyssnade på de råd jag fick. Låt mig få berätta historien om en icke-ekonoms bostadsaffärer.
SvaraRadera25 år gammal flyttade jag hemifrån. Tack vare idogt sparande och ett arv kunde jag köpa en liten tvåa på 32 kvm på Östermalm. Den kostade 550,000:-. Året var 1989, bostadsmarknaden var glödhet och priserna skulle aldrig gå ner i Stockholms innerstad, det var alla överens om.
Sedan slog krisen till. Men jag var trots allt lyckligt lottad som hade jobb hela tiden, så jag bet ihop och bidade min tid.
1993 tyckte jag att det började se billigt ut, så 29 år gammal, flyttade jag till en trea, fortfarande på Östermalm, trots att alla varnade mig med tanke på krisen på bostadsmarknaden. Jag fick sälja min första lägenhet för 350,000:-, alltså med en förlust på 200,000:-. Tillsammans med det jag hade lyckats spara fick jag ihop till halva insatsen på den nya lägenheten, lånade hälften. Jag valde rörlig ränta trots att banken varnade mig för det. Den var 12% i början men sjönk snabbt till 4%. De följande fem åren tokamorterade jag, trots att alla sa att jag borde satsa pengarna i aktier (Framfab, Icon MediaLab och annat som var hett). Lagom till 35-årsdagen blev jag skuldfri. Och bostaden som jag betalade 1 miljon för 1993 den är idag värd drygt 7 miljoner. Så den där förlusten på 200,000:-, den kan jag leva med.
/Redaktörn