Ingen hejd

Den sista glöggen är uppdrucken och den sista nöten knäckt. Granen har börjat barra och de fyra adventsljusen är nästan nedbrunna, ända ned till vitmossan. Allt har en ände, ett slut, så även julen. Jag lyssnade på radion och hörde att de gamla på vårdhemmen på vissa håll serverades frusen mat till julen och inte ens en godisbit. Denna eviga svenska förbannelse över kommunerna och deras sparande. Är det så svårt att ens föreställa sig att var och en kommer att bli gamla? Skam över den bristande empatin.

Många tycks verkligen tro att de är odödliga. Att inte förstå bättre är så erbarmerligt enfaldigt. Eller är det en inneboende rädsla för döden som förlamar? En dag sitter du, kommunpolitiker, där på hemmet i ett begynnande demenstöcken, förvirrad och kanske rädd. Alla de gamla damer och herrar som nu är skröpliga och tunna, en gång var de i sina krafts dagar, starka och vackra med visioner, drömmar, idéer och målsättningar. I slutänden kommer allt detta på skam. Att inte ge allt vad vi kan ge åt de gamla är att spotta på oss själva. Att ens pengar får styra här? Tidigare generationer är de vi borde vörda och vara stolta över.

Känner du dig odödlig? Tänker du någon gång ibland på att ditt liv hänger på en skör tråd?

Du kanske har ett svagt blodkärl i hjärnan som snart brister. Eller så blir du imorgon påkörd av bussen på väg till jobbet. Du snubblar och råkar falla på din nyvässade blyertspenna. Att du lever är i sig ett mirakel då varenda liten funktion i din kropp ska göra sitt jobb och på rätt sätt.

Att se till sin egen dödlighet är ingen morbid fundering - utan tacksamhetens. Att fröjdas över att vakna på morgonen, vid liv, är en gåva till dig. Varje dag är en välsignelse som måste tas till vara.

Jag är inte rädd för döden för egen del. Däremot känner jag numera rädsla kring döden när det gäller mina föräldrar. Vi vet alla vad som komma skall. En dag. Imorgon? Eller senare. Vad jag däremot vet är tre saker, tre saker som är viktiga och som jag vill dela med mig av.

Det första är att alltid ta avsked av dina nära på bästa sätt - på morgonen på väg till jobb eller skola. Och alla andra tillfällen. För detta avsked kan vara det sista. Visa din äkthet.

Det andra är att inte skjuta upp något du har möjlighet att göra nu. Situationen kanske inte är perfekt - men den är här och nu. Kan du så kör. Bara kör!

Slutligen, så se till att stötta dina närmsta så att de får möjlighet att göra det de brinner för. Att brinna är bra. Låt de du älskar få blomma ut i det som de lever för. Ja, det gäller även dig själv. Lägg måstena åt sidan för lågan.

Hoppas din jul var fin och att din julmat inte tinades i mikrovågsugn.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Erfarenhet, Familj, Frihet, Mänsklighet, intressant?