Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Slarva inte med orden

Ordets makt är stor. Den makten kan användas till allt från tröstande till tillintetgörande. Samtalet, dialogen, debatten, argumentationen, diskussionen - alla föds de ur ett användande av ord. Jag har stor respekt för det talade ordet. Det har nyanser och mångdimensionella innebörder som det skrivna ordet aldrig kan nå. Det är en gåva från gudarna att kunna uttrycka sig med språk och tal.

Jag anser att det pratas för mycket, för fort, för slarvigt och med brister i innehåll. Det talas i mun på varandra och det saknas ofta någon som orkar eller vill lyssna till bruset. Att väga sina ord på guldvåg, att tänka efter före vad man vill ha sagt och att vårda orden så som de är värda att vårdas - det existerar knappast alls längre.

Tänk om ord var värdefulla likt pengar? Att de inte var gratis att använda utan att varje ord hade ett pris? Skulle vi då inte ägna mer tid åt eftertanke kring vad vi ville ha sagt? Jag tror att vi alla skulle behöva visa varandra mer respekt kring det talade ordet, inte minst i lyssnandets konst. Det är respektlöst att inte lyssna och försöka att förstå vad den som säger något önskar att förmedla.

Det är inte av nöden tvunget att säga allt som dyker upp i skallen. För egen del ligger lögner, översitteri, respektlöshet och elakheter högt på denna lista men också åsikter som ständigt ska luftas utan egentlig mening.

Filosofen Sokrates i det antika Grekland var en stor vän av det talade ordet. Han menade att det var nödvändigt att i förväg avgöra om något skulle sägas eller inte. Först och främst skulle det vara sant och inte rykten eller lösa påståenden - är det som jag nu avser att säga, så mycket det nu är möjligt, verkligen sant? Om så var fallet så var nästa fråga om det som skulle berättas var positivt och gott? Om innehållet var negativt eller skadligt var det inte värt att uttala. Slutligen, fanns det någon nytta med det som skulle berättas? För så som Sokrates såg på det: om du vill berätta något som varken är sant eller gott och inte ens är till nytta för någon, varför berätta det alls?

Jag tror på det goda ordet även jag. Anonymitetens falskhet och hat som finns på internet - och ibland i kommentarerna på denna blogg - gör mig beklämd och uppgiven. Jag undrar vad det går ut på? Men ordets makt är stor och kan missbrukas brutalt.

Alf Henrikson, svensk poet och författare, skrev en liten vacker versrad som lyder:

Ett ord en människa fäster sig vid kan verka i oberäknelig tid.  Det kan framkalla glädje livet ut. Det kan orsaka obehag till livets slut.  Ja, det påverkar livet på jorden. Så slarva inte med orden!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Kanske är en anledning till att man har två öron och en mun. Lyssna dubbelt så mycket som du pratar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Får man lov att berätta det för de som pratar dubbelt men inte lyssnar? :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg