Hård klapp

Nu har vissa tomtar det tufft. Hårda klappar väntar den som köpt julfirandet på krita. Över en vecka till löning och det är tomt på konto och i penningpung.

Problemen löses på olika sätt. Vissa säljer av saker de inte behöver. Andra lämnar in sina klenoder på pantbank i förhoppning om återköp en bit fram i vår. Korta krediter för glöggfirandet skjuts på framtiden och betalas med sur ränta, kanske ända tills sommarens första dagar. Eller ännu längre?

Några klappar på kredit har inte familjen Penning köpt och januari månad blir inte sämre, eller bättre, än någon annan månad. Snarare en aning bättre då det som hemansägande villalåntagare är poster så som uppvärmningskostnaden som påverkar vintermånaderna mest. Ja, jag är lite spänd på elräkningen, nu när den snart är här.

Statistik säger att svensken i gemen lägger 6 800 kronor på julen varje år. Att den 24 januari kallas för årets fattigaste dag förvånar därför inte alls. Samtidigt så namnges den kommande helgen så som den fattigaste på året. I många stugor och lägenhetslådor blir helgnöjet TV-tittande och falukorvsmiddag?

Att oavsett privatekonomi jaga efter en medelsvenssonlevnad är inte ofarligt. Att skaffa sig jämlikhet via krediter drabbar blott en själv. Att så som i vårt stora grannland i väst överbrygga skillnader i inkomst till konsumtionsmönster med krediter har lett till att personlig konkurs är lika vanligt som att gå ut college eller att ta ut skilsmässa. Intressant läsning i ämnet har Köpstoppsbloggen.

Så som jag är funtad så hade jag känt mig pinsam och skev om jag skulle besöka en pantbank med någon pryl att byta mot kontanter. Möjligen skulle jag kunna förmå mig att sälja lite saker på Blocket.

Det finns inga bra genvägar mer än en enda - att varje månad under året spara undan en slant till nästa jul. Tyvärr är för många svenskar likt dagssländor och lever för dagen. En kreditfri jul är detsamma som julefrid i min värld.

intressant?