Idag är det min sista lediga dag. Känns märkligt. Har svårt att se mig sätta mig på min kontorsstol igen. Längtar inte alls dit. Har ingen motivation överhuvudtaget. Jag är min egen självförskyllans man till löneslav på ett företag där personalen inte ses som tillgångar utan mest som kostnader. En arbetsplats där många med mig troligen går och ruvar på nästa steg i en kommande, mer gynnsam, arbetsmarknad.
Men tills den dagen kommer är jag, så som en snart 47-årig man med viss kompetens, relativt bakbunden till min stol. Fånigt att säga är det men att vara i min ålder innebär att man står långt bak i kön i arbetsmarknaden - arbetsgivare föredrar unga människor med mer driv, ork och energi. Erfarenhet och bred kompetens spelar mindre roll än ålder. Att yngre människor bildar familj, är föräldralediga, vabbar, drabbas av oregelbundna arbetstider på grund av hämtning och lämning, får dagisförkylningar och slås ut i veckor, är utmattade och slitna glöms lätt bort. Äldre människor med stora eller utflugna barn är statistiskt sett mer på jobbet än yngre förmågor. En persons jobbeffektivitet, produktivitet och engagemang har inte något samband med åldern. Men jag är int' bitter, hehe!
Men vad göra med en trytande motivation? Vissa dagar finns den, andra inte alls. Det finns några bra knep.
Ett utmärkt sådant är att undvika negativa kollegor och söka sig till de som har motivation och '
gnistan'. Min erfarenhet är att minsta lilla negativa uttryck sprider sig som ringar på vattnet. Ett enda ruttet äpple i en låda med friska äpplen riskerar att förstöra all frukt. Håll för öronen och hitta vattenhålen på jobbet. Jag blir automatiskt piggare och mer optimistisk i umgänge med pigga, glada kollegor.
När motivationen brister, då gäller det att börja med något. Att ta tag i en arbetsuppgift och fokusera. Här hjälper mig
Pomodoro-tekniken mycket. Även en surdeg kan bli rolig om den delas upp i en fokuserande miljö. Att komma till jobbet efter en långhelg och sedan mest prata med kollegorna om ledigheten som var är förödande som start. Fem minuter? Fine! Sen räcker det för mig.
Hur ser din motivation ut inför januaristarten?
Läs även andra bloggares åsikter om
Det som är livet,
Karriär,
Motivation,
intressant?
Jag började nytt jobb 2 januari och känner att motivationen är betydligt högre än den varit det senaste halvåret på mitt gamla jobb. Å andra sidan är pressen betydligt högre också, jag kommer in på ett nytt jobb när det är som mest att göra på arbetsplatsen och jag förväntas kunna och ansvara för vissa arbetsuppgifter i princip från dag 1.
SvaraRaderaDet känns spännande, utmanande och utvecklande, men självklart också lite otryggt och läskigt! :) Att gå tillbaka efter ett par veckors julledigt till det jobb jag haft senaste 5,5 åren hade naturligtvis varit enklare och mindre kravfyllt, men samtidigt tråkigt och omotiverande.
Både jag och Herr Minimalist är fan av Pomodoro-tekniken. Passar på att tipsa om appen "Focus Time" som kan användas som hjälpmedel för att administrera pomodoroteknikens tidsintervall. Jag tycker visserligen att det räcker med mobilens vanliga inbyggda timer, men om man som Herr Minimalist är lite mer av en tekniknörd så är den grym! ;)
http://minimalisterna.se/tag/pomodoro-tekniken/
Jag brukar tycka att det är skönt att komma in i rutiner igen men inte denna gång. Skulle vilja vara ledig en vecka till... Men jag var rätt sliten innan jullovet. Jul, min födelsedag och nyår har firats hemma hos mig så mycket tid har gått åt till att handla, laga mat och städa.
SvaraRaderaEn vecka till... snälla... :)
RaderaSkulle skriva mer men det blev någe knas...
SvaraRaderaNästa jul ska vi ta oss en riktig funderare på att resa bort istället.. Om två år är det min stora 40-årsdag och då vill jag definitivt resa bort!
För övrigt är jag lite mallig för mitt CSN lån är betalt och klart nu i dec 2013. Nio år efter avslutade studier tog det!
/ Anna-Karin
Vilken ungdom! :)
RaderaMåste kännas fint med CSN. :)