Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Paria

Det har passerat en del år sedan den mörka tiden. Jag glömmer den aldrig och den påverkar mina beslut i yrkeslivet än idag. Så som en modern spetälsk var jag en paria för samhället. Jag var arbetslös och kunde inte försörja mig själv utan erhöll slantar ifrån arbetslöshetskassa.

Jag vill fortfarande hävda att utan jobb, eller möjligen annan accepterad sysselsättning så som studier eller pensionerad, är du en andra klassens medborgare. Att ha ett stadigt kneg eller vara ekonomiskt oberoende är mer eller mindre nödvändigt för att inte sortera under ovan kategori. Det spelar ingen roll alls vilket välbetalt jobb eller imponerande titel på visitkortet du haft om det blott är historia. Att vila på gamla lagrar är inte en option.

I dagens Sydsvenskan talar en före detta verkställande direktör och regionschef ut. Numera utan arbete och tillgångar är han pestsmittad hos banken, inte helt utan rätt. Han saknar bostad och får inget hyreskontrakt - för att han är arbetslös. Han får heller inget bolån på blott 275 000 kronor till en liten lägenhet - för att han är arbetslös. Bankerna är inte hans vän utan blott en affärsdrivande verksamhet med kreditrisken för ögonen. Att inte ha besparingar motsvarande 375 000 kronor efter ett långt yrkesliv är prekärt.

Bankernas skärpta krav på människor som efterfrågar bolån tar sig numera även ovan uttryck. Att vara hemlös är nödvändigtvis inte förknippat med drogproblem, brottslighet eller psykisk sjukdom utan kan också gäller de med a-kassa. Att leva från lön till lön, med låg eller hög sådan, är ingen bra idé.

Att låna upptill 85% av bostadens värde är fortsatt tillåtet men oftast i kombination med ett amorteringskrav ned till 75%. Utöver detta har storbankens egna små initiativ. Handelsbanken arbetar med amorteringsplaner vidare söderut från de sjuttiofem procentenheterna, SEB har krav på ytterligare fem procents amortering och lånar dessutom inte längre ut med än 5 gånger låntagarens bruttoinkomst och Nordea har personliga amorteringsplaner. Detta är egentligen jättebra men slår tyvärr även mot svagare grupper. Att ta sig igenom nålsögat för ett bolån är garanterat inte kopplat till individuell vilja att göra rätt för sig utan bara till reda siffror på nedersta raden.

Har du aldrig varit arbetslös så kan jag lova att det är ett bryskt uppvaknande att bli det. Har du ett jobb och lever som en kung i baren den tjugofemte är det dags att växa upp.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg