Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Bättra på din status

Nej, vad händer? Årets kortaste månad där spannet mellan löning och när räkningarna ska vara betalda är snävt. Och där februaris sista dag är en fredag och månadens bokslut måste ske på en vardagskväll. Och jag som jobbade hårt igår, skjutsade till barnens aktiviteter, lagade middag och sedan tog en kort paus i skönaste fåtöljen framför nyheterna - och somnade. Det blev inga räkningar betalda och nu börjar det bli bråttom.

Villaägarens dröm är en mild vinter och det har gjort gott för uppvärmningskostnaderna. Får vi inte en märkligt sen fimbulvinter i skånelandskapet så kan jag mest troligt gnugga händerna och konstatera att 2014 inleds med elkostnader på knappt 60 procent av året innan för årets första fem månader - minst. Det handlar om åtminstone tiotusen kronor som kan göra bättre nytta på annan plats. Elektricitet är ju en utgift som ger varken mer eller mindre nytta bara för att man betalar mer för den.

Är en aning frustrerad över det jobb som jag sökt. Jag, som är en ordningsam och punktlig person, dras nu med en rekryterare som inte klarar av att ringa tillbaka när han sagt, svarar inte på e-post och verkar slarvig och ostrukturerad. Denna person som är filtret mellan mig och tjänsten jag sökt. Vad gör jag? Världen är full av inkompetens på alla möjliga positioner.

Ett nytt jobb med en högre lön hade suttit fint. Mer pengar in leder till större möjligheter så som vägen till ekonomisk frihet, inte minst. Sverige är ett bra märkligt land. Jag hörde senast igår om en bekant som mitt i livet inte ville ta studielån för högre studier och därmed kunna utveckla sig i arbetslivet - men som utan att tveka kunnat köpa en ny personbil på krita. Nej, det är så viktigt att vurma om sina slantar och ge dem en chans att förändra och påverka ens liv. Det handlar om värde.

Värde i mitt liv är inte pengar eller en förmögenhet att sitta och ruva över som en gammal sur drake. Nej, värde finns i det som jag värdesätter - min familj, min hälsa, mina vänner och mina upplevelser. Pengar är bara medel och inte heller status för mig. Statusjakten är ett fånigt uttryck för usel självkänsla, en fasad och ett spel jag aldrig ämnar deltaga i. Det finns bara en enda, sann, verklig statussymbol för mig och det är frihet - frihet att göra vad jag vill och möjligheten att göra det. Pengar är ett medel i detta men blott ett medel.

Tiden är pengar men utan tid är pengar inget värt. Ett liv där jag jobbar för mycket är inget liv alls. Tiden är ändlig och inte vet jag när den tar slut heller. Det finns inget att vänta på. Livet är här och nu. Ett inrutat jobb fem dagar i veckan är i sig ett hinder för att förverkliga drömmar. Tills vidare är det dock fortsatt en förutsättning.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg