Ifatt

Jag läste att barnfetma undgår deras föräldrar. Mamma och pappa ser helt enkelt inte att deras lilla ögonsten är på väg mot övervikt, lidande, sjukdom och för tidig död. Många oroar sig istället för att deras små är för magra. Ännu ett symptom av ett samhälle i förfall, anser jag. Det tempo vardagslivet har idag, inte minst för föräldrar, borgar inte för sundare mattider, sovtider och motion för barnen.

Den eftertänksamma texten till Robert Brobergs 'Spring inte så fort, pappa' kanske kan inspirera? Det gör den för mig - hur många gånger har inte jag varit 'där' när jag borde varit 'här'. Inte är det barnens ansvar, det är de vuxnas. Men att räcka till hela vägen är likväl en utmaning värd namnet.

Häromdagen så gjorde jag en liten inbetalning på en kommande semester. Flygbiljetter är inhandlade och handpenning på en lägenhet med utsikt över havet. Det bär till Italien en dag i sommar. Under dessa bistra månader är det gott att ha något att se fram emot. Där borta vi medelhavstrand hoppas jag på möjlighet att komma ifatt. Att alla mina olika lager kan komma i synk och fas.

Det ligger mycket klokhet i att försöka varva ned, gärna så ofta det går. Människan har lättare för att skruva upp farten än att sänka den. Det behövs lite Yin och Yang i vardagslivet - en hektisk stund borde alltid följas av en lugn motsvarighet. Ansträngning följas av återhämtning. Så att det blir balans. Så att vi kommer ifatt.

Läs även andra bloggares åsikter om Balans, Avkoppling, Det som är livet, Stress, Välmående, intressant?