Jag är lyckligt lottad. Skälen är många. Ett av de starkaste är min tacksamhet, en ådra som jag odlar tålmodigt och konsekvent. En gång var jag en otacksam jävel. Det är jag inte längre. Den stora självklarheten har alltmer fått ge vika för just tacksamhet. Att inse detta och införliva det i mitt sätt att tänka har för mig varit en av mitt livs största upptäckter.
En kollega sa till mig häromdagen, lite på skoj, att han var glad för att han hade ont i kroppen för då visste han att han var vid liv. Ja, lite på skämt, men det finns en hel del klokhet i det - och det stavas kontraster. Jag är en person med ett stormigt inre där känslor av alla de slag slår hårt likt bränningar mot min självkontroll. Det är en ständig kamp vilket jag galet nog också är tacksam för. Djupa dalar och mörker har funnits i mitt liv liksom fantastiska vyer där jag varit oövervinnelig och stark. Kontraster. Skillnader som är tydliga. Brännhett eller iskallt - aldrig ljummet.
Jag är hellre lycklig en dag och sorgesam sex dagar under en vecka än sju dagar i ett jämnmod. Saknas det konturer i en människas liv är det synd om henne. Det är synd om människan som finner sitt egenvärde i den kontext hon befinner sig i och det värde som andra tillskriver henne där. Stridbar? Ja! Ärlig? Ja! Äkta? Ja! Men aldrig, aldrig följsam eller smidig eller liknöjd.
En intressant iakttagelse jag gör bland en del bloggare jag följer, men även människor i min omgivning, är att de har vissa mål de satt upp men att de samtidigt därför slutat söka efter andra. Det kan exempelvis vara att spara ihop en miljon. Ett mål. Punkt. Eller att bygga sitt drömhus. Ett mål. Punkt. Det förbryllar mig. För mig är planering och målsättningar aldrig statiska utan avhängiga av vad jag vill nu och inte vad jag ville en gång. Livet är för kort för att göra långsiktiga planer, det är min tes. Det sägs att Gud skrattar när människan gör planer för framtiden. Själv gör jag allt färre.
Vi är alla olika. Vad som fungerar för mig kanske inte gör det för dig. Men vi bör aldrig vifta bort argument utan att värdera dem noga. Är du odödlig så kan du lugnt fortsätta att göra dina planer. Är du det inte - tänk då på att 'perfekt' är en dödlig fiende för 'bra nog'. Din bästa tid i livet kanske är just idag?
Jag hörde en gång att människan är som lyckligast när hon tror att något fantastiskt eller enastående snart ska ske. Kanske idag, imorgon eller till helgen? Då kommer något underbart att hända mig! Jag gillar detta, det är i linje med det positiva tänkandet som bör genomsyra våra liv. Så vad säger du? Nu händer det nog något fantastiskt snart, eller hur?
Läs även andra bloggares åsikter om
Ansvar,
Balans,
Det som är livet,
Erfarenhet,
Framgång,
Frihet,
Känslor,
Lycka,
Medkänsla,
Vardag,
Välmående,
intressant?
Fin text. Håller med dig, skulle inte heller klara mig utan de tydliga kontrasterna. Håller också med om det där med att man ska försöka se fram emot saker så mycket som möjligt. Även om själva destinationen inte motsvarar förväntningarna så blir resan dit åtminstone mångfaldigt bättre.
SvaraRaderaMålet är ingenting, vägen är allt! Som Robban sade. :)
RaderaAtt sätta upp mål och nå dem, vara när dem eller överträffa dem ger dock en form tillfredsställelse som i sig också har ett värde - olika stort för olika individer.
SvaraRaderaSå att så förenklat säga att "vissa bara har ett mål" osv är en grov förenkling. Det är ett mål som de gjort offentligt och konkret men vilka andra mål och planer individen har framkommer ju inte. Och når en individ ett högt uppsatt mål så innebär det också förhoppningsvis en tydlig tid för reflektion och att njuta av resan som varit men där den största boosten är kanske självförverkligande och att "allt är möjligt"-känslan. Och den mår många bra av.
/Daniel
Alldeles för långsiktiga planer tenderar att tunnas ut och tappa sitt ursprungliga värde. Varken du eller jag kan veta något om 'dolda' mål, endast de uttalade - självfallet. Jag argumenterar inte mot mål i sig, de behövs men ofta behöver de revideras under resans gång - alla utvecklas vi som individer och vad som en gång var viktigt kanske inte är det längre.
RaderaMycket tänkvärt och vackert formulerat.
SvaraRaderaSjälv har jag inte ETT mål utan har valt en väg som förhoppningsvis leder till många olika vägskäl och sedan får jag ta det som det kommer.
Jag kan inte tänka mig något värre än att veta exakt hur livet kommer att se ut om två, fem, tio eller femton år. Jag tror att vi enbart ska vara tacksamma över att vi inte vet vad som väntar bakom nästa krök. Inte bara för att det kan vara sorgligheter och bekymmer utan för att livet skulle bli så oändligt mycket tråkigare om vi redan visste allt som kommer att ske.