Att statsfinanserna påverkar dig och mig och våra hushållsekonomier kan vara lätt att förbise. Privatekonomi blir inte sällan en omgång av navelskåderi där vi tittar på våra kostnader och var det går att spara, på inkomsterna och hur vi ska lägga upp strategin inför löneförhandling eller karriärskiftet - möjligen grymtar vi lite lätt i deklarationstider då fyllnadsinbetalningen kommer fram i ljuset.
En hårt pressad allians med finansminister Borg i täten presenterade helt nyligen det som oppositionen menar är den sista budgeten innan vänstern tar taktpinnen. Innehållet i en vårbudgetproposition bör alltid vara av intresse för den lilla människan - vi påverkas och vi är de som betalar för både genomtänkta idéer och nyckfulla påhitt. Alla politiker har inte förståelse för att det inte är deras egna pengar de förvaltar till allmänhetens bästa utan allas våra gemensamma medel. De är inte obegränsade utan ska räcka till mycket mer än vad de de facto gör.
Både vänster och höger ropar nu på högre skatt - det enkla receptet som utan krav på genomlysning lovar bättre skola, vård, omsorg, försvar och polis. Jag blir beklämd över det andefattiga resonemanget då många vanliga människor med mig förstår vikten av utväxlingen i slantarna - så mycket nytta som möjligt för så liten penning som möjligt. Tyngden av en guldtia avgör vi själva. Det som är patent nummer ett för en hälsosam privatekonomi gäller också våra statsfinanser. Hur svårt kan det vara? Högre skatt kan blott vara ett medel till stöd för metoden, inte mera.
Att socialdemokratin lovar
kraftigt höjd beskattning och höjd arbetsgivaravgift för unga tyder på ett kort minne. Att fler får ett jobb är viktigare än högre skatt och försvårande för ungdomar att nå arbetsmarknaden. Anders Borgs budget innehåller mer av det motsatta - mer pengar till forskning, ansträngningar för att få fler unga i arbete samt att få yngre förtidspensionärer tillbaka i yrkeslivet, sänkt bolagsskatt och mer marknadsutbildning. Snus, vin, cigaretter och bilkörning får betala delar av kalaset - det är helt i sin ordning.
Så som privatekonomer måste vi förhålla oss till riskerna i höjda skatter och faktorer som i övrigt påverkar oss. För mig är ett valår en tid av ökad osäkerhet - politikerkäbbel låter likadant oavsett parti men utfallet i höstens val kan göra stor skillnad på den egna budgeten.
Läs även andra bloggares åsikter om
Etik i ekonomi,
Privatekonomi,
Samhällsekonomi,
Vardag,
intressant?
Håller med dig om att valåret känns osäkert inte minst för att de politiska partierna tävlar i att befinna sig i mitten, men man vet inte riktigt vad de kan hitta på efter en eventuell valseger. Det som skulle kunna slå mot oss 'sparare' skulle ju kunna vara återinförande av förmögenhetsskatt eller höjning av beskattningen av kapital i största allmänhet.
SvaraRadera