Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Fy skäms

Ett barn skäms när du förebrår det. En hund skäms om den kissar på mattan. En svensk låntagare skäms mest av alla - över sin privatekonomi. Ja, både skäms och mår dåligt. Ekonomisk ohälsa skapar ångest, oro och skam men alla droger dras ju med biverkningar.

För mig är konsumtionslån bland de ruskigare. Det är sådana lån som hjälper 'Lyxfällan' att hitta fler kunder till sitt TV-program. Men enligt Statistiska Centralbyrån hindrar det inte oss glada konsumenter att skaffa fler och större sådana för varje år, trots skammen. En av två har någon gång känt skam över sin privatekonomi medan en av tre mår dåligt över den. Bakom dessa föga förvånande siffror står det låneförmedlande och ekonomirådgivande företaget Advisa.

Den överskuggande anledningen till att vi lånar till vår konsumtion är pressen att upprätthålla en status. Det är därför föga förvånande att de som tjänar mest i vårt samhälle också är de som är mest belånade. En annan stark faktor är tillgängligheten - det är så lätt att låna. Ja, det är det. Men lätt är sällan rätt? Lika lätt är det att avbetala sina köp i mycket små belopp i en förfärligt lång evighet med väl så saltade avi-avgifter.

Slutligen har vi den svaga själen - vi är värda något, vi vill unna oss och vi mår lite bättre av en shoppingkasse eller två med hem. Sedan mår vi dåligt när vi frasar runt bland alla långa kvitton.

Skam är en sak, oro en annan. Oro är ett märkligt fenomen som egentligen endast bör förekomma då jag saknar förmåga att påverka en farlig situation. Vad vi inte vet något om bör vi inte oroa oss om, det blir alldeles tokigt jobbigt att ägna sig åt. Att oroa sig kring sin privatekonomi gör däremot många svenskar då de inte insett att de kan påverka den. Eller så är det viljan som brister.

I tur och ordning så oroar sig Svensson för sin pension, oförutsedda kostnader, sina skulder, att förlora jobbet och sitt sparande. Jag frågar mig varför. Svensson, makten är din och härligheten och riket med för den delen. En gnutta intresse och lite kunskap och magkatarren kan läka ut.

Konsumtionslån är skräp. Sluta upp med dem. Spara ihop till det du vill köpa. Det mesta vill du inte ha ändå i slutänden. Köp kvalitet som lönar sig i längden. Må sedan gott. Bli skuldfri. Blir rik.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Instämmer fullständigt. Det finns dock en aspekt som du inte tar upp. Stora pengar finns att tjäna på statusjagande konsumtionslåntagare. Maktsfärer med enorm exponering i media lobbar hårt för att beteendet skall fortsätta. I skolan får barnen lära sig allt annat än individuellt och kritiskt tänkande. Man kan säga att de uppfostras till att bli lydiga små konsumenter från ung ålder. Ansvaret ligger hos individen, absolut, men det är inte hela sanningen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det vore för enkelt med en enda enkel sanning. :)
      Det när det gäller skolan finns mycket att göra kring ämnet pengar. Därutöver kan vi föräldrar lära ut ett sunt beteende till våra barn och när de blir lite större eget finansiellt ansvar, kanske?
      Hoppet ligger trots allt i den fria viljan och att det faktiskt existerar. :)

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg