Jag tänkte inleda denna text med en fråga som är viktig och värd att läsa två gånger.
Hur stor vikt lägger du vid din inre röst i ditt förhållande till alla yttre omständigheter - människor, relationer, konflikter och företeelser?
Jag tycker att detta är en viktig fråga att ställa sig, inte en gång utan med regelbundenhet. För vi påverkas, både medvetet och omedvetet, av åsikter, fördomar, sanningar och osanningar. Att tänka igenom saker du hör och läser och förankra eller förkasta det utifrån din egen inre kunskap och etik är visserligen ansträngande men nödvändigt för självrespekten.
Ta bara en genomsnittlig svensk midsommarfest. Så oerhört mycket som sägs utan något större innehåll, inte minst i rus och dimma. Gör en egen studie på din midsommarafton och lyssna in dig - hur mycket av värde, glädje eller nytta för andra och ens värt att kallas intelligens i samtalet kommer du att höra? Det som kallas skitsnack tror jag kommer att dominera. Det skrävlas och det hålls med, mörka rasistiska eller sexistiska inre demoner får fritt spelrum över en del tungor. Svartsjuka, hätskhet, elak ironi och falskhet kanske också bubblar upp?
Vi påverkas alla av varandra i grupp, det kan skapas grupptryck och farliga kollektiva tankar. Det är därför som frågan måste ställas då och då. Är jag sann mot den jag är, de värderingar jag har och min etik och moral?
Allt måste komma inifrån. Till sist är det det enda som spelar någon roll. Att aldrig sälja ut sina åsikter eller ståndpunkter för att vara till lags. Skönhet kommer inifrån, sägs det. Motivation måste komma inifrån, sägs det. Jag säger att DU måste komma inifrån. Andras syn på dig är alltid sekundär och att ens fundera på vad andra tycker om dig är ovärdigt dig - för ditt värde kommer inifrån, skapat av dig.
Som barn och även tonåring kämpade jag hårt med att passa in de sammanhang som dök upp. Det är många gånger tufft att vara ung. Det som för mig är beklämmande är att många vuxna fortsätter att anpassa och ställa in sig i tron att vinna fördelar i sina relationer, karriärer och sina liv. De väljer att tumma på sin övertygelse och åsidosätta sina värderingar och därmed trampa på sig själva.
Som ett avslutande exempel gör jag som jag började - en fråga. Hur svarar du på den?
Om du arbetade på ett företag och fick chansen till en ny fantastisk tjänst med hög lön men din nya chef uttryckte tydliga rasistiska åsikter - hur skulle du då agera?
Läs även andra bloggares åsikter om
Välmående,
Det som är livet,
Ansvar,
intressant?
Den andra frågan var enkel. Jag skulle säga att jag inte vill diskutera sådant på jobbet. Om chefen ifråga kränkte någon med sina uttalanden blir det svårare, men förmodligen skulle jag säga ifrån. Är detta självupplevt förresten?
SvaraRaderaTack Tom. Men om det var känt att denna chef gärna vädrade sina grumliga åsikter?
RaderaNej, men det finns ett verkligt exempel som satte denna fråga på sin spets.
Jag hade tagit jobbet utan att tveka och utgått från att vi inte ska ägna arbetstiden åt att diskutera etnicitet. Jag struntar faktiskt totalt i vilka åsikter min chefer har om saker, så länge det inte påverkar arbetsplatsen.
SvaraRaderaKanske min fråga var otydligt ställd. Tanken var att chefen gärna uttryckte sina åsikter och att han/hon inte kunde tänka sig att anställa exempelvis en invandrare. Att tala om att 'diskutera etnicitet' har väldigt lite med rasism att göra.
RaderaJag vet inte vilka erfarenheter du har men ofta lyser det igenom även på en arbetsplats vilka åsikter människor hyser. Att en arbetsplats inte påverkas av människor på den är en lite märklig tanke för mig - jag har svårt att se att det inte blir så.
Att strunta totalt i andras åsikter, så som du skriver, är för mig också helt främmande och andas naivitet, om jag utrycker mig milt. Om nu denna chef som jag beskriver börjar tala om 'blattar' på fikan - sitter du då tyst och sväljer? Det är sådana här saker som måste funderas igenom i förväg annars blir det oerhört svårt att kunna sköta ett arbete.
Jag är konflikträdd, dessa frågor ger mig tankekullerbyttor i kniviga situationer jag är i nu. Bra kullerbyttor! Tack för ett bra inlägg!
RaderaNej, jag är inte naiv och ja, jag kan absolut sätta ner foten om någon skulle kläcka ur sig något jag anser opassande på arbetsplatsen.
SvaraRaderaDet jag menade var exakt det jag skrev, att så länge en chef (eller varför inte medarbetare för den delen) inte försöker pracka på mig sina åsikter eller låter dem gå ut över arbetsplatsen så struntar jag faktiskt i vilka åsikter de har privat om de just håller dem privata. Sedan har jag väl haft tur som jobbar på en arbetsplats där vi verkligen inte har den här typen av problematik och det är väl utifrån det den påstådda naiviteten kan skönjas.
Bra, då svarade du på min fråga i det första stycket. :)
RaderaÅsikter som hålls privata känner vi ju inte till så då blir det ju väldigt enkelt.