Kamrat på vida färden

Att unna sig är en fara för privatekonomin. Att anse sig värd att åka på semester som betalas på kredit är än värre - men inte helt ovanligt. Att få ta ledig och se solen kan te sig som en rättighet. Att föräldrars svagaste punkt, barnen, ska få det som alla andra får kan få oss att blunda för konsekvenser för att nu och här packa resväskan och ta sig till flygplatsen.

Familjen Penning sparar inte till semester utan har valt att inte jämka lönebeskattningen. Detta ger oss tillbaka mellan trettio och femtio tusen kronor årligen i juni månad. Det finns många invändningar mot detta förfarande, inte minst att vi inte kan förränta pengarna, men skatteåterbäringen har för oss blivit ett säkert sparande som inte kan tullas på varje månad. Disciplinen att avsätta kronor återkommande är självfallet det bästa - vad som dock är säkert är att vårt sparande fungerar klanderfritt och garanterat.

Resväskorna är nedtagna ifrån vinden och jag har letat fram badkläder. Om ett par dagar lämnar vi Svea rike och försvinner in i semesterglömskan på varm ort. Av tradition åker familjen Penning alltid iväg direkt den första dagen på ledigheten för att göra den så lång så möjligt i sinnet - att gå hemma och plocka en vecka innan semester är för oss slöseri med tid som ter sig som vanliga vardagar.

Att bada, äta och dricka gott, lite upptäcktsfärder beroende på värmen och mången god bok är mitt recept för att koppla av. De två äldre penningarna är lite slitna efter jobb och arbete och de två yngre har nu sommarlov efter sitt skolår och de behöver också vara lediga.

Bland böckerna i år återfinns inga ekonomiböcker alls, mycket på grund av att jag inte hittat några bra sådana att läsa denna gång. Istället går bokbladen i människans teckan med Malala och Mandela samt lite klassisk skräck som jag gillar.

Jag stänger ned snart. Ett tag. Vi ses?

Läs även andra bloggares åsikter om Semester, Spara, Skatt, Ledighet, intressant?