Utan sammanhang

Hur ser du på det faktum att andra människor gärna vill kategorisera dig?

Själv får jag veta att jag är en man, medelålders och vit vilket för en del är en vidrig kombination. Heterosexuell, tjänsteman, tekniker, troligen kristen och medelklass får jag också veta att jag är fastän detta är något som jag borde veta mer om än andra. Jag tycker inte alls om det - att sättas in i ett sammanhang som andra väljer åt mig. Jag vill vara utan sammanhang och det är min fulla rätt. Det är en mänsklig rättighet. En medmänsklig rättighet?

Att sätta andra i ett fack och begränsa människor är tortyr för det innebär att vi inte tillåts att växa utanför ramarna. En gång invandrare - alltid invandrare? Arbetarklass - alltid arbetarklass? Kvinna? Man? Handikappad? För min egen del sträcker jag mig till att etikettera människor som blott människor. Vad de sedan därutöver själva väljer att kategorisera sig som är deras eget val. Hjälte. Medmänniska. Hen. Hippie. Välj själv.

Jag vill inte vara som andra. Jag är nöjd och stolt över allt det som i min natur avviker. En rund boll i ett fyrkantigt hål. Väldigt mycket heterogen.

Inte heller är jag en kugge i ett mänskligt maskineri utan mer ett sandkorn i ett timglas. Inte en del i ett knirkande urverk med metall mot metall utan istället ett korn i en stilla, sirligt strömmande flod av ljus sand. Ingen annan kugge ska styra min riktning utan jag virvlar runt med andra små korn i en kaosartad ordning.

Jag vill välja vad jag ska inkluderas i. Jag vill lägga tid och eftertanke kring vad jag uttrycker och säger, inte reagera utan agera. Sällan inkluderad utan mer udda. Lycklig i avvikelsen. En krusning på ett stilla hav. En anomali som stör.

Jag tror att detta är min vinstlott, min förbannelse och min välsignelse. Det finns nog en anledning till hur jag är som människa och det har jag förlikat mig med och funnit ro i. Jag har passerat den punkt där jag undrar vad andra tänker om mig och där jag inte längre intresserar mig för det heller. Jag vet bara att jag är och jag blir, jag förändras och växer, jag kommer att tyna och jag kommer att gå ur tiden en dag - utan sammanhang.

Läs även andra bloggares åsikter om Det som är livet, Frihet, Mänsklighet, intressant?