Mer än rik

Har suttit och smågluttat igen i Per H Börjessons Så här blir du miljonär som pensionär. Jag har läst den både en och två gånger som trösterik läsning då det ojas både här och där att vi alla blir fattigpensionärer. Så är det så klart inte utan blott ett planeringsbekymmer - vad göra avkall på nu för att avnjuta sedan, helt enkelt.

I Sydsvenskan skrevs det idag om Eva som valde att vid sextio års ålder säga upp sig och leva pensionärsliv. Huruvida det var klokt eller inte avser jag inte att spekulera kring men nog för att Eva i artikeln har en hel del visa poänger som hon baserat sitt val på.

Man vet inte hur många år man har kvar. Klokt sagt. Att planera alltför långsiktigt är bara dumt. Vi lever här och nu och allt vi planerar som guld kan bli sand i slutänden. Sådant är livet. Förvänta dig det!

Jag ser vad som händer när man åldras. Mer klokskap. Inte fanken är vi konsistenta i varken kropp eller själ. Långsiktig planering har alltid en uns av årlig variation som till sist kan innebära att målet som en gång avsågs att nås ter sig fullkomligt ointressant när det är 90 procent uppnått. Samtidigt behöver man mål för att komma någonstans men revision av dem är en naturligt process.

Det är inte de stora inkomsterna som är viktiga utan de små utgifterna. Alas, du glömde väl inte bort detta? Spara ihop miljoner är kul men att ta död på onödiga utgifter är roligare. Om du som jag är helt befriad ifrån statusmarkörer och andras syn på dig, då är du mer ekonomiskt fri än mången förmögen. Att tänka igenom vad man behöver och vad man eventuellt vill ha - och förstå skillnaden - är en nyttig och spännande övning att göra. Att ställa värdet av den tid som man eventuellt har kvar mot att jobba längre för mer pengar i plånboken är klokt. Bli aldrig en rik bitterhet istället för en lycklig fattiglapp.

Läs även andra bloggares åsikter om Arbete, Avkoppling, Privatekonomi, PPM och Pension, Upplevelse, intressant?