Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

En dag i livet


Fru Penning putsar fönster. Jag dammsuger med Spotify i öronen. Sonen gnolar på en sång över en hög med legoklotsar. Dottern packar inför sin idrottstävling. En dag kan te sig banal i all sin enkelhet. Men skönheten finns oftast i det enkla. Välmåendet kräver inte storskalighet eller komplexitet. Det är inte alltid lätt att förstå vad det är som gör ett ögonblick till guldkantat utan det bara uppstår. Jag önskar jag kunde finna formeln bakom.

Jag tänker på den annonskampanj som Cancerfonden hade för något år sedan. En man som står och stryker en skjorta. En kvinna som rengör en ugn. Båda har överlevt cancer och hyllar vardagen. Ett oerhört vasst och känslomässigt budskap - att så mycket av värde finns dolt i enkla saker och göromål och att vi kanske inte uppskattar dem förrän de inte är självklara längre.

Så som den klassiska parafrasen You only live Twice ifrån James Bond-filmen. Du lever bara två gånger, när du föds och när du stirrar döden i vitögat. Så behöver det inte vara, så klart. Men tiden och dagen rinner så lätt mellan fingrarna om vi inte fångar den. Det är så slitet och ansatt, det där uttrycket Fånga dagen Carpe Diem att jag inte ens vill använda det längre. Överallt skrivs det men nu är det så urvattnat att det är tappar sin glans.

Jag föredrar därför Crea Diem, skapa dagen, om jag ska svänga mig med latin men ni förstår ju ändå att lite latin inte löser problematiken. Visdomsord är ändå bara ord utan handling. Troligen är det handlingarna som föder visdomsorden och inte tvärtom.

Nu ska jag iväg och slänga lite skräp på tippen, botanisera några vackra krukor i blomsteraffären, inhandla en lördagmiddag och avnjuta ett barns fotbollskamp. Ingen stress utan rent nöje, sådant som är så mycket lättare att finna under en helgdag jämfört med en vardag. Hit et nunc.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg