En omöjlig ekvation

Min matte är inte vad den en gång var, däremot känner jag igen en olöslig ekvation när jag ser den. Dottern hade ett skojigt skolproblem där hon skulle förklara skillnaden mellan en linjär ekvation som byggde på ett empiriskt utfall - jag tror det handlade om massa och volym där eleverna mätt och beräknat dessa. Det blev alltså en mängd punkter där ekvationslinjen löpte mellan. Att ekvationen ger ett ungefärligt resultat alternativt att punkter som inte låg på linjen var mätfel blev väl kontentan.

I verkliga livet finns det också både mätfel, approximationer och inte minst - omöjliga ekvationer. En sådan är jobb och tid - ett av vår tids märkligaste konstruktioner. Vi arbetar tid och inte innehåll, de flesta av oss som är anställda. Åtta timmar per dag och fyrtio timmar per vecka får vi betalt för - inte för vad vi presterar. Jag har jobbat en hel del övertid den senaste tiden vilket för mig renderar i övertidsersättning. På de slantarna beskattas jag ganska brutalt och ger mig inte mycket mer än ett par hundralappar per timme. Jag byter alltså ett redan ganska pressat familjeliv, ledighet och egenförverkligande mot några få slantar och ett hårt arbetstempo - jag vill ju hem och inte sitta på kontoret vareviga afton.

Alliansens arbetslinje att vi ska jobba längre och upp i åldrarna har jag inte mycket för. Att fler ska jobba och bidra med skatt är däremot självklart. Däremot är den gamla, förlegade åttatimmarsdagen en sjuk inrättning. Vi skulle alla kunna arbeta mindre tid. Vi behöver inte alls konsumera i den utsträckning vi gör idag. Jag behöver inte allt det som marknaden erbjuder mig och inte heller byta ut det jag har så ofta som det erbjuds i en ny färg, form eller funktion.

Att utföra ett bra arbete med kvalitet är för mig en käpphäst. Jag anser mig ha en hög arbetsmoral och etik, och det utan att framhäva mig. Så klart att det inte är så spännande att arbeta varje dag men att inkomsten beror av arbetet borde de flesta begripa. Många med mig finns det - lärare, sjuksköterskor, konsulter och alla andra yrkesgrupper - som ser vikten i att utföra ett bra arbete. Samtidigt så finns det smitare och jag känner att ju mer betalt de har så sticker det mer i ögonen. Vi har på min arbetsplats väldigt duktigare medarbetare som tjänar dåligt och samtidigt chefer som röker och dricker kaffe hela dagen mot en fet lönecheck - men som heller inte är sena att ta för sig av resultatens beröm. Det är ynkligt och beklämmande att mygla sig fram dagarna igenom.

Nej, jag är övertygad om att vad du gör med ditt liv i slutänden blir helt avgörande på hur du ser på dig själv - men även andra. Att jag ska byta dyrbar tid mot övertidstimmars småpengar är inte vägen för mig. Jag önskar att mina barn kan känna sig stolta över sin far - åtminstone en dag i framtiden. Min tid är ändlig och vad jag fyller den med blir min karaktär. Jag behöver pengar, men inte många. Däremot hade jag behövt eoner av tid för att bli så klok och erfaren jag önskar och dessutom hinna med så mycket av det som jag vill hinna med och behöver göra - en omöjlig ekvation.

Läs även andra bloggares åsikter om Ansvar, Arbete, Avkoppling, Det som är livet, Erfarenhet, Etik, Familj, Frihet, Konsumtion, Livet, Tid, Upplevelse, Vardag, Välmående, intressant?