Har suttit med ett fredagsglas rött vin och lyssnat till en stundtals het partiledardebatt. Jag kan väl tycka att alliansen i det stora hela har dragit de längsta stråen i de flesta ämnen som debatterats men jag är så klart färgad i min liberala inställning. Jimmy Åkesson och hans SD kan man tycka vad man vill om - men även han lyckades bra vid flera tillfällen i sina inlagor.
Nu spelar det nog ingen roll ändå - det tycks bli
ett maktskifte på söndag vilket jag beklagar. Vi kommer att möta en rörig parlamentarisk situation med långt fler frågetecken och osäkerhet än tidigare. Finansminister Borg är i mina ögon en betydligt bättre lämpad finansminister än Socialdemokraternas Magdalena Andersson som lär få posten. Vi alla - som balanserar våra privatekonomier likt vilken finansminister som helst - vet att våra plånböcker kommer att påverkas negativt framöver.
Otäckast är om Feministiskt Initiativ blir ett riksdagsparti och samtidigt får möjlighet att påverka förd finanspolitik. Förmögenhetsbeskattning, hårdare progressiv beskattning och hårdare beskattning av ISK är vansinnigt i verkligheten men sunt förnuft för Gudrun Schyman. Vänsterpartiet vill också återinföra förmögenhetsbeskattningen och detta parti lär ingå i den nya regeringen vilket för mig är djupt deprimerande. Näst efter Rumäniens kommunistparti så är nog Jonas Sjöstedts parti det minst reformerade kommunistpartiet i Europa. När det gäller människors privatekonomi så står Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet för det sans och förnuft som finns i dagens opposition. Om nu inget mirakel sker så ser jag helst att dessa två partier hellre tar Centern i hand än Vänsterpartiet - men även det ter sig osannolikt.
Oavsett så ska jag och frun rösta på söndag, självfallet. Det blir folkpartiet för vår del. Vi är besjälade av att staten i största möjliga mån inte ska lägga sig i hur människor vill leva sina liv. Vi vill ha valfrihet inom alla områden och så få pekpinnar som möjligt från makthavarna. Jan Björklund må ha sina tillkortakommanden som partiledare och debattör men partiets linje är och förblir liberal. Tyvärr verkar det som om majoriteten av svenskarna i detta val vill lägga sin valfrihet i regeringens händer - eller att enbart fokusera på att invandrare är otäcka.
På söndag vet vi hur det gick. Låt fårskocken tala. Håll i plånboken, kära vänner. Snart är Sjöstedt och Fridolin där och nallar!
Läs även andra bloggares åsikter om
Privatekonomi,
Samhällsekonomi,
intressant?
Det som man vet är att det inte blir en enkel situation för valet oavsett vem vinner.
SvaraRaderaDebatten har visat att diskussionen är ganska sterila på alla fronten. Höger spelar mest argumentet att de regerar, man vet vad man har och försöka att få vänster att visa vad de skulle göra. Vänster har svårt att visa hur de som ska regera för att det beror mycket på valutfallet. Det är synd då höger pratar inte så mycket om ideologi. Det blir endast siffror och statistik och alla som jobbar med det vet att man kan säga vad man vill med siffror. Man se också några splittringar och öppningar i de olika block.
Jag tycker att C och FP bör ta tillbaka sin självständighet. Deras största last är att om man röstar för dem röstar för M och det kan störa en del då liberalism och konversatism skiljer sig ganska mycket.
Jag föredrar själv S + FP eller C. S är ganska social-liberal nu jmf med några år sedan och avstånd är inte lång till de liberala C och FP rent ideologisk (nu iaf).
Angående ekonomi har jag ingen problem att drabbas på en resonabla sätt om det blir en förbättring för alla. Stora skillnader är inte bra för någon. Det leder bara till instabilitet.
Ett samarbete mellan S, Fp och C hade fått min röst. :)
SvaraRaderaDet blir det. Löfven har nu uteslutit V från en regering (de kommer att få ngt i riksdagen istället).
SvaraRaderaKanske inte under första tiden. Det behövs kanske personbytte inom FP och C men inom kort.
Han kommer att lägga ett förslag som är ett bra kompromiss och som kommer att tvingas de andra attt komma in annars är de trippel förlorare :1) val 2) ta ingen ansvar 3) (M) finns inte mer i spelet och alliansen krackeleras. Den andra sätt för de små parti att få tillbaka en viss legitimitet är att visa att de spelar sitt roll som koalitionsparti och att de kan få in sina valfrågor i en regering.
Du är mer optimistisk än jag. Vi får begrunda och se vart det bär hän.
Radera