Jag känner mig blassé med mitt jobb. Herregud, jag har varit på samma plats i tio år. Jag fick ett mail från en läsare för mycket länge sedan som frågade mig om jag inte gillade mitt jobb. Den frågan har blivit hängande obesvarad eftersom svaret är komplext att formulera.
Det finns mycket med mitt jobb som är bra - tveklöst. Det bor en feghet i mig att byta. Jag har ingen söndagsångest och jag tycker att det oftast är ganska roligt att jobba. Jag vill troligen inte byta ens, inte till något inom min kompetens och efarenhet. Jag tittar ganska brett på jobbmarknaden och kan tänka mig att helt sadla om. Ett problem i det är lönen och den är viktig den med, en annan inriktning kommer troligen att kosta lön. Det är som sagt en svår fråga.
Att arbeta mot en ekonomisk frihet blir därför viktig. Utrymmet för möjligheter växer med stabil finansiell grund. Fru Penning frågade mig idag hur det överhuvudtaget är möjligt att vi skulle kunna vara helt obelånade om tio år, vi med bolån på drygt två miljoner och studielån. Tja, sa jag, det är till och med så att vi ligger bättre i prognos och kanske vi kan nå målet om drygt åtta år. Men prognoser är prognoser. Att vara helt skuldfri före pension, eller rättare sagt före sextio års ålder, och sitta med en betald tremiljonersvilla ger en viss manöverfrihet.
Att vara försiktig har säkert räddat många av mina förfäder från att ätas upp eller falla nedför stup. Min försiktighet, eller feghet om man så vill, innebär noga avvägningar. Satsa eller inte? Investera eller ej? Avvakta eller agera? De senaste dagarna har jag läst att nu bär det uppåt på börsen igen, det säger än det ena och än det andra. Den resan vill jag vara med på - men inte gå back i hastigheten. En liten del av portföljen får agera eventuellt draglok men resterande slantar ligger i träda. Att inte förhasta mig utan försöka ägna tid åt annat än börsen.
Det kan handla om att spara lite extra, handla mat lite klokare eller förhandla om en försäkring. Allt som kan bygga en lite större likvid inför en framtida börsrea.
Läs även andra bloggares åsikter om
Bolån,
Bostad,
Arbete,
Investera,
intressant?
Huruvida vi trivs på våra arbetsplatser Är nog en komplex fråga för många.
SvaraRaderaSjälv är jag inne på sjunde året och ömsom trivs, ömsom känner mig urless. Det är tryggt och trevligt men emellanåt väldigt tråkigt eftersom det inte längre bjuder på några större utmaningar. Tyvärr är jag lite feg och går efter devisen att man vet vad man har men inte vad man får...
"man vet vad man har men inte vad man får..."
RaderaMan brukar säga att byta jobb ökar stressnivå under ca 1,5 år. Värst just innan man börjar då man undrar om man gjort rätt val.
Snålcoachen, det låter ungefär så som mitt eget arbetsliv. Men vad göra åt det? Inget alls eller? Svårt, svårt..
RaderaSpartankar, det låter ju inte helt hälsosamt. Jag tycker redan att min stressnivå är på tok för hög. :/
RaderaStressnivå kan vara hög för att du vill göra ngt nytt och bara snurrar runt, ser ingen vägen ut etc. :-)
RaderaEftersom mitt långsiktiga mål är att slippa heltidsjobba som anställd överhuvudtaget, oavsett arbetsplats, känner jag att jag lika gärna kan harva på ett tag till på nuvarande arbetsplats utan att aktivt söka något annat. När jag känner mig less tänker jag på mina framtidplaner/mål och då känns det genast lite bättre.
RaderaOm någon skulle komma och vifta med ett intressant arbetserbjudande framför näsan på mig är jag givetvis öppet för att diskutera ett eventuellt jobbyte :)
En svår avvägning. Inte heller jag avser att arbeta full tid så värst många år till men jag tillbringar ju ändå mycket tid på mitt jobb = ju roligare eller värdefullare desto bättre.
RaderaHej!
SvaraRaderaIntressant inlägg. Att byta jobb är inte lätt. Man vill både hitta ngt intressant och inte gå ner i lön. I vissa fall kan det ändå vara intressant att gå ner i lön om man få till ex en bättre livskvalitet så att friheten inte endast blir ekonomisk.
Att byta jobb är för många en hypotetisk fråga. De flesta tänker att man byter jobb "för att få mer pengar" eller "för att göra karriär". Men i många fall handlar det mer om att behöva göra ngt nytt.
Och att byta jobb är en uppmaning. Från att hitta ett jobb som man vill söka till att börja i hel nytt organisation. Och givetvis att tacka jag till det nya jobbet.
Ta din tid för att hitta den rätta jobbet men börja ändå söka nu så att du är förberett och vältränat. Vi har sökt jobb under ungefär 4-5 år innan vi hittade ett jobb som passade oss (då hade jag jobbat 10 år i samma företag). Vi sökte ca 1-2 jobb per år då vi hade vissa krav geografisk eller jobbmässigt. Vissa har vi tackat nej ; vissa har vi fått nej. Dem jobb som vi fick blev jackpot: intressanta jobb och i rätt stan.
Att gå ned i lön men med kortare restid till jobb, exempelvis, är helt i sin ordning för mig.
RaderaJa, det är en rejäl utmaning, Inte minst vid 47 års ålder. Det är kanske (troligt) mitt sista jobbyte , om det blir något? Mer pengar eller karriärsteg är för mig underordnat meningsfullhet i uppgifterna. :)
Tack, jag letar och söker infrekvent tjänster jag finner intressanta. Det är förtröstansfullt med er resa och jag hoppas på bättre jobbkonjunktur framöver. :)
Sämre konjunktur är inte alltid dålig när det gäller jobb som kräver erfarenhet. Folk vågar inte alltid söka för att då blir det mindre trygg (till ex LAS).
SvaraRaderaOm du har lätt att hantera stress sök någonting ett steg över det du tror att du kan. Jag har mer eller mindre byt bransch och det blev ganska många nya saker. Men intressant (och stressande) är det.
Lycka till!
Är snart inne på mitt 25:e år på min arbetsplats! Åren rullar på....
SvaraRaderaKänns det bra - varför byta?
Radera