Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Ditt tidigare jag


Det kungliga svenska postverkets kampanj från 1994 då unga människor uppmanades att skriva ett brev till sitt framtida jag var en stor succé. Över tjugotusen skrev brev som sedan legat förvarade i tjugo år och nu skickats ut till författarna. Det måste kännas märkligt för att man får ett brev från sig själv författat i betydligt yngre dagar med allt från förmaningar till drömmar om framtiden?

Tankar kring om man skulle få ett jobb, krig i världen och våld i samhället. Uppmaningar om att försöka finna lyckan i livet och att ta hand om sig (mig?). Och så den senare upplagan av sig själv som nu lite frustrerat önskar att man kunde skriva ett brev tillbaka till den yngre jag och peppa, att det kommer att bli bättre och att en osäker fjortonåring är grym oavsett vad andra säger. Häftigt och känslosamt. Omkullkastande mentalt.

Tänk om vi alla hade kunnat prata med oss själva i olika åldrar och faser i livet. En liten diskussionsgrupp med en Per i olika åldrar som tillsammans gjorde upp planer som gynnade alla. Hjälpa och stötta och drömma. En förståelse kring sig själv i unga dagar och i äldre. Jag tror att vi alla hade haft glädje av det. Inte minst så att de yngre jag har så stor påverkan på mitt jag av idag.

För den tjugoåring som jag en gång var som köpte en bil på blancolån som mitt senare jag fick ägna åratal åt att betala. Men även det jag har idag att tacka mitt yngre jag för - min utbildning, min fru och våra barn. Allt hänger samman. Coolt!

Nu är det ju inte möjligt att åka tillbaks och dra mig själv i örat och förmana ett och annat dåligt beslut. Däremot så kan jag ju nu tänka en och annan tanke på mitt framtida jag som också påverkas av vad jag tar mig för just nu. Mitt framtida liv så som pensionär, inte minst, är i högsta grad avhängigt av vad jag tar mig för i dessa dagar. Ja, allt jag gör idag påverkar kanske redan imorgon? Fjärilseffekten lever i allas vår tillvaro. Små krusningar på ytan ger stora ringar på sikt.

Kanske skulle vi alla skriva ett brev till oss själva då och då och märka med en dag det fick öppnas? Vi är alla olika kloka på olika sätt vid olika tillfällen, det tror jag bestämt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg