Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

I mörker


Det är roligt och fascinerande att människor är så olika. Och då talar jag mer om underliggande egenskaper än medvetna tillvägagångssätt. Ett exempel på den senare är vår egen häxan surtant på jobbet som aldrig hälsar, nästan alltid är sur, oförskämd eller arrogant. Jag har då ingen aning hur hon resonerar för att hennes sätt ger henne definitivt inga långsiktiga fördelar. Skitstövlar är i mina ögon blott dumma i huvudet som uppenbarligen inte begriper vad mänsklig interaktion går ut på. Falsk vänlighet funkar dessutom bättre, även det.

Nej, vad jag vill skriva om är hur vi är funtade i the back bone. En sådan skojig koppling är skillnader i person mellan herr och fru Penning. Det är lätt att göra en enkel jämförelse - han vill ha pedantiskt, hon gillar trivsamt. Han är i grunden pessimist, hon optimist. Han grubblar, hon lever här. Han är metodisk, hon parallell. På något sätt kompletterar egenskaper och överlappar, men visst finns det vita fläckar på kartan.

Jag är en sådan människa som ser allt. Det är både bra och mindre bra. En trasig glödlampa? Det ser jag. En takpanna som ligger snett? Japp, det ser jag. Ohängd tvätt? Tvätt som ska vikas? Diskmaskin som ska tömmas? Ja, ja ja. Mina inputs är där, ständigt och jämnt. Bra ibland, jobbigt ofta. Tänk om jag kunde släppa lite på förlåten?

Skojigt är att frugan inte ser sådant som jag inte förstår att det ens går att missa. I förrådet bytte jag exempelvis ut en naken glödlampa till en stor lysrörsramp. En sådan som dessutom blinkar till en del när den tänds. Hon såg det inte! Jag sa inget heller på en vecka för jag ville se om det kanske uppmärksammades på sikt. Inte då.

Egentligen är jag avundsjuk. Jag vill inte heller se något eller upptäcka. Blott vara i nuet och inte ens märka att det inte tänds någon lampa alls när alla ljus slocknat för gott i huset. Ba! Nej, nu måste jag inventera lite lampor här hemma för dottens taklampa har två av tre ljuskällor avlidit - men ingen har märkt det trots att det är mer än halvskumt i rummet. Stay tuned!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , intressant?

Kommentarer

Populära inlägg