Passionen väljer dig

Jag var väl som barn är mest en gång för länge sedan. Lekte och var oftast sorglös men nere ibland. Så som barn hade jag hjältar som jag såg upp till och ville vara som, verkliga eller fiktiva. Hjältar som kunde allt eller åtminstone visste hur problem skulle lösas. Fantomen var en. Pappa en annan. Modesty Blaze lite i smyg - hon var ju tjej.

Under tonåren förvandlades hjältedyrkan till idolsuktande. Att efterlikna och försöka gilla samma saker som popstjärnor eller idrottshjältar var en sysselsättning som tog en hel del tid. Att försöka efterlikna någon man ser upp till skapar en form av trygghet i att man gör rätt. Men som tur är går sådant över med tiden och när man är vuxen, som jag och du, ägnar man sig inte åt att dyrka eller efterapa. Så är det?

Riktigt så enkelt är det kanske inte att vara klok och vuxen. Även jag med min tilltagna ålder har svagheter och problem med att värja mig mot influenser och påverkan. Att se andra människor med attribut, pengar eller egenskaper som jag finner attraktiva och därmed verkar eftersträvansvärda är en idolfälla för vuxna människor. Tankarna kan lätt vandra iväg och leda till att om jag bara lär mig det som en viss person kan eller förändrar mitt liv så att det mer liknar dennes leverne eller om jag skaffar liknande umgänge - då kan jag också få det som hen har. Lyckligtvis är det ett luftslott alltihop, det har jag insett. Det tog tid, men numera är jag trygg i den vetskapen.

Jag är jag. Jag är inte ämnad att vara någon annan. Min hela uppenbarelse är visserligen till en del miljö och påverkan under många år men också en produkt av arvet från föräldrar och förfäder. Jag har vissa egenskaper som gör mig unik. Jag är övertygad om att det inte går att lära sig bli som någon annan, lära sig något som man inte gillar eller umgås och få vänner i en krets där du inte är dig själv eller finner dig obekväm.

Det talas mycket om att gå utanför sin bekvämlighetszon eller att prova saker man är rädd för. Kognitiv beteendeterapi är bra, absolut. Men om jag nu inte vill kramas med ormar eller klättra på bergväggar eller tala inför tusentals människor - varför ska jag göra det? Vad ska jag bevisa och för vem?

Möjligen kan du lura din omgivning, och så även dig själv, att du är någon annan än du - men jag tror att det leder till mer olycka än förverkligande. Du kan bara bli riktigt bra och verkligt engagerad i det som du finner glädje i. Det är inte möjligt bestämma sig för att bli passionerad av något för det är inte du som väljer - passionen väljer dig. Att prova nya saker för att man så vill - absolut. Men är det sedan inte skoj eller givande, varför fortsätta?

Den dagen i mitt liv som jag insåg detta erhöll jag ett inre lugn jag tidigare saknat. Nu fanns det inte längre något att bevisa eller övertyga mig själv eller andra om. Jag gör det som jag finner nöje i, det räcker mer än nog. Jag behöver inte hänga på tåget. Jag behöver inte vara rätt eller inne eller mingla och nätverka - det roar mig inte.

One of the huge mistakes people make is that they try to force an interest on themselves. You don’t choose your passions; your passions choose you. 

Jeff Bezos

Läs även andra bloggares åsikter om Balans, Det som är livet, Erfarenhet, Frihet, Fördom, Livet, Välmående, intressant?