Reflektion

Bister uppsyn över en stark macchiato. Sparandet i januari har definitivt brunnit inne. December åt så stor del av kakan att det går jämnt skägg i balansräkningen. Jag vet ju att jag bör betala mig själv först för att nå den stora ekonomiska friheten men gör jag inte denna brännande rokad på brädet nu får familjen Penning ändå tugga mattfransen de kommande månaderna. Ett pausat sparande nu rätar upp kölen - sådant blev valet. Vi kommer undan med ett nödrop utan att ta ur bufferten. En månad som inte gör mig glad.

CSN har talat och jag matar in betalningarna för studielånen för 2015 i mitt budgetverktyg. Jag ska betala lite mindre i år och frugan lite mera. Totalt 3 120 kronor per månad och det är ganska mycket pengar det. På året 37 561 kronor och det är hur mycket som helst, det. Glada studenttider kommer alltid i kapp. Med blott en enda procent i ränta betalar vi 2 630 kronor under 2015 och amorterar bort 13 % av lånen. 2018 och det år jag fyller 51 är min skuld borta. Vid 57 års ålder är fru Pennings också borta. Det känns bra. Att korta kostnader är hälsosamt för budgeten. Söker tröst i det.

När julefrid blivit temporär tomtestress känns det bra att luta pannan en stund mot Frihetsfonden. Den kära frihetsfonden som svällt med 5 procent sedan vecka 45. Tänk om det kunde fortsätta så rullande och ge 25 procent upp även för 2015? Drömma går ju men ingen kan sia om var och när det toppar ut. Tror dock på en dollar som ska upp en femtioöring eller mer. Guldhönan får gärna värpa mera.

En tisdagsreflektion över italienskt kaffe. Tittar ut i mörkret och den blaskiga snön utanför. Måste bli bättre. Bara måste. På knäna men snart på fötter.

Läs även andra bloggares åsikter om Utgifter, Skulder, Konsumtion, Lån, Lön, Budget, intressant?