Inteckning

Knattefotbollsmatch i vårt lilla samhälle. En efter en rullar de in på parkeringen - föräldrarna till barnen i sonens lag. Jag och fru Penning hör till de äldre av pappor och mammor eftersom gossen vår är minsta barnet. För flertalet av de andra är lagkamraterna den äldsta avkomman vilket därför avspeglar sig i tio eller femton färre vintrar i livserfarenhet. Det avspeglar sig också på bilparken.

Vår tjugofyratusenmilar-Opel är både bucklig i plåt och matt i lack. Vi ter oss så som idrottsföreningens underkast. Undrar om de tror att vi är svagt bemedlade, de som här på parkeringen denna söndag visar upp flertalet nya, mycket dyra personbilar - en Volvo V70, en VW Passat och en Kia Sportage. De blänker ikapp i solen helt utan repor och med pärlande vattendroppar efter morgonregnet. Ägarna, de yngre föräldrarna, ter sig nöjda och kanske stolta över sina uppfartsmarkörer. Jag ser bara intecknade inkomster från framtiden.

För visst är de belånade dessa bilar. Inkomster motsvarande kvartsmiljoner är intecknade och till garneringen är räntebetalningarna - månad efter månad. Personbilen är den största och värsta förstöraren av ekonomisk frihet. Och fortare än vad man inser kommer repor, bucklor och värdeminskning värre än någon annan.

Skulle nu någon av dessa unga föräldrar haft slantar på banken nog att betala för sin nya bil är det också ett uselt val. En kvartsmiljon kan knappast avkasta sämre.

Någon stackars sate tycks ha dragit sin framskärm i min egen på min lilla personvagn. Det blev en liten buckla och lackskada på min bil - inget jag bryr mig om eller tänker åtgärda. Jag undrar hur den andra bilägaren resonerar för de allra flesta bilar jag parkerar bredvid är av betydligt bättre klass. Självrisken är väl tretusen kronor - minst? Tretusen kronor investerar jag hellre i värdepapper.

Läs även andra bloggares åsikter om Avkastning, Familj, Konsument, Privatekonomi, Upplevelse, Utdelning, intressant?

Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos TradeVenue