Känna efter

Nå, hurdan är du egentligen, människa? Är du en kännande person? Jag är inte alls ute efter att anklaga eller att hota med ett dåligt samvete men jag vill poängtera att allt bygger på vår omsorg om andra. Utan den så faller allt.

Jag avser heller inte att fylla på med mer upprörda känslor kring den stora flyktingkatastrofen eller den drunknade lille pojken på en strand. Är man bara medveten om att vår förmåga till empati gärna triggas igång av det vi ser så har du en god insikt. För samtidigt så dör över sex miljoner barn årligen på grund av undernäring, sjukdom eller dåligt vatten.

Du som sparar och investerar åt dig själv eller dina nära och kära - vad ger du tillbaka? Skänker du pengar? Kanske tio procent av din avkastning? Finns det kanske annat du gör så som frivilligt engagemang i hjälporganisationer? Lämnar du blod och skänker du kläder? Det är ju upp till dig vad du gör då ingen kan kräva något av dig - men hur stolt känner du dig över dig själv och din medmänsklighet?

Jag själv kan inte förstå, hur gärna jag än försöker, att människor i Sverige stödjer ett parti som med så kylig, kallhamrad logik avfärdar de människor som flyr från brinnande krig för att rädda sig med att de vill ha fri tandvård och lyxliv. Jag hoppas däremot att dessa väljare inte är lika cyniska som partiföreträdarna utan att det är missnöjesyttringar eller möjligen okunskap. SD står för ett Sverige jag inte vill ha. Historien kommer att döma oss för våra gärningar och missgärningar - och även våra barn och efterkommande.

Om du inte är en kännande människa med förmåga till empati så ska du inte vara ledsen för det. Det finns säkert en diagnos eller ett sjukdomstillstånd som kan förklara denna brist i din personlighet. Däremot kan alla vi andra lära oss medkännande - och det är dessutom vår förbannade plikt. På samma sätt som varje vuxen individ måste ta sin hygien på allvar och vanligt folkvett i hur vi beter oss mot varandra så måste också var och en lära sig att de nedtecknade rättigheter vi har alltid kommer hand i hand med de helt frivilliga skyldigheter vi också borde vurma om.

Att inte sträcka ut en hand och hjälpa en människa som är i nöd är djupt omänskligt. Alla kommer vi att någon eller några gånger i livet vara helt utlämnade till andras välvilja och omsorg - hur kan någon förbise detta? Är det ren dumhet eller en kromosomskada?

Att enbart se till sig själv eller bara till sina närmaste är ren egoism. Och en normalt funtad människa kan inte leva med att vara ett ego. En lycklig människa sätter altruism högt så även ett ego kan lära sig något nytt - att givmildhet får dig att växa och känna stolthet.

Läs även andra bloggares åsikter om Ansvar, Känslor, Medkänsla, Välmående, intressant?

Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos TradeVenue