Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Spenderbyxor


Det finns inte en endaste krona i vår familjs ekonomi som inte har en lupp på sig. Att detta ens är möjligt beror på vårt eminenta verktyg för modern budgethantering - You Need A Budget - som tittar på allt ifrån plånbokens kontanter till bolånens galna mastodontbelopp. Familjen Penning är inte rik men vi har koll. Och med koll så har ekonomin stadigt blivit allt bättre och fortsätter i den riktningen. Varje år minskar våra skulder och tillgångarna ökar. Vi har inte valt att spendera mera för att räntorna är låga och för att vi tjänar ganska bra, istället så har vi tagit det gyllene tillfället att jobba mot skuldfrihet.

Senast igår blev jag lite glad då jag hörde att elpriset kommer att vara lågt framöver då det var en bra regnig sommar. Se där, allt var inte dåligt med semestern! Inom kort så hakar min lön upp med 25 procent, bensinpriset sjunker och räntebanan ter sig trevlig fram till åtminstone 2018 då vi hunnit med att amortera bort ytterligare 7 % av lånen. Jag undrar när läget blir bättre än så här under min livstid?

Alla slantar vi får in i vår privatekonomi ska ha ett jobb. De är alla små arbetare och tjänstemän som på ett eller annat sätt ska bidra till den Penningska maktsfären. En del ska rekrytera nya pengar, andra ska förnöja sitt herrskap och en annan grupp ska sköta markservicen. Grundregeln är att fler penningar ska marschera in genom stadsporten än knalla iväg ut i landskapet. Inga slantar tillåts att softa bort sig via veckotidningar eller skräpinköp.

Jag känner mig rejält nöjd med att jag alltmer kommenderar pengar till att utföra upplevelser framför att bytas mot konsumtion. Prylar ger kortvarig lycka, det är min erfarenhet. Minnen av resor och äventyr, däremot, hänger kvar som underbara minnen och formar en person framåt i livet. Galet är att ständigt byta bil, platt-TV, garderob och kök - det är visserligen kul men blott en stund. Prislappen är däremot gräslig.

Mycket bättre är att investera i litteratur, god mat, fantastiska viner och underbara filmer. Ännu bättre är att köpa sig ett musikinstrument och att lära sig spela och sjunga eller börja en utbildning och vidga sina vyer, lära sig nya språk eller färdigheter. Och att att resa till New York, månen eller Flen eller vartsomhelst. Roligare, värdefullare men inte nödvändigvis dyrare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos TradeVenue

Kommentarer

Populära inlägg