Spara omedvetet

I en forntid, då jag var barn, sparade jag slantar i en spargris som egentligen var en jordglob i plast. Min bror stoppade pengar i en plomberad burk genom ett litet hål han skurit ur med kniv. Mina föräldrar hade en liknande burk i köket med texten semester. Den gemensamma nämnaren var att pengarna var mer eller mindre otillgängliga - det var inte möjligt att tulla på dem. Jag minns att jag jobbade hårt med en kökskniv för att försöka komma åt enkronor i min sparglob som var snillrikt konstruerad för att inte släppa taget om besparingarna. Den var en djävulsk uppfinning som inte ens sprack då jag i djup frustration och i tur och ordning slängde den i golv, asfalt och betong.

Att spara och sedan raskt ta ut pengar igen är meningslöst. Viljan att spara tvingas på knä av uppkomna kostnader. Alla är inte födda i småländsk mylla utan drivs av kortsiktig lycka. Inte minst är jag själv en sådan person. För mig är därför otillgänglighet i pengar och obemärkt sparande viktiga komponenter. Jag vet ju det själv på samma sätt som många andra känner till sina svagheter inför exempelvis alkohol eller tabletter - till största del handlar missbruk om att undvika blindskär och frestelser.

Sparande utan att du märker det kan alltså fungera för de flesta. Autogiro är en enkel metod. Eller automatiska överföringar. Bäst är att börja med små belopp som inte märks. En gång så började jag själv med tvåhundra kronor. Meningslöst är att ta i så att du av nöd blir tvungen att plocka ut slantarna igen.

Det bör vara knepigt att komma åt pengarna. Om du avser att spara länge så ska du inte koppla något uttagskonto, exempelvis. Sådan är min erfarenhet om man är en slösare av rang. Att sätta in ska alltid vara enklare än att ta ut.

Läs även andra bloggares åsikter om Spara, Det som är livet, intressant?

Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos TradeVenue