Ingen nyhet och hade det varit en nyhet så skulle den varit tvärtemot. Utlåningen till de svenska hushållen ökar nämligen allt fortare och nu i den snabbaste takten på fem år. Ja, och det är alltså i princip enbart till bostäder dessa lånade slantar går.
Hushållen i Svea rike har nu ungefär 3 300 miljarder kronor i lån till finansinstitut. Det är 222 miljarder mer än för ett år sedan eller en ökning med drygt 7 procent. Av dessa nya lån är 90 procent bolån. I så här rask takt har inte hushållen skuldsatt sig sedan 2011.
I Sverige finns det grovt räknat ungefär 4 miljoner bostadshushåll och 10 miljoner invånare. Att slå ut bolån på invånare eller bostadshushåll är ointressant så jag är mer nyfiken på hur mycket som lånas av de som lånar? Det är siffror som är svåra att greppa. Jag läste en skojig kommentar i ett forum att om man i Sverige är skuldfri och har en krona i fickan så tillhör man de 8 procent rikaste i landet - detta har jag dock inte räknat på.
Intressant att notera är att intresseorganisationen Villaägarna nyligen räknade fram att fyra kronor av tio som läggs av hushållen på bolån är vinst för bankerna. Storbankerna menar att den andelen är överdriven utan att ange vad som är korrekt.
Störst lån har man i Danderyd, enligt SBAB. Därefter följer Lidingö och skånska Vellinge. Här är bostäder dyra som guld och vill man bo här så är det bara att vara förmögen - eller att låna. Det gäller verkligen att bostäderna bibehåller sina värderingar.
Skuldkvoten blir därmed väldigt intressant då man delar skuld genom disponibel inkomst. Familjen Penning ligger på ganska exakt 300 procent vilket känns galet mycket. Vi amorterar dock friskt redan så kvoten blir långsamt bättre. Skuldkvoten i kommunerna Vaxholm, Lidingö och Värmdö är över 500 procent. Sårbarheten är delikat om man inte kan jobba.
Räntorna är ju historiskt låga så vad sker framgent? Minst lika viktig som skuldkvoten är ju räntekvoten, det vill säga hushållens ränteutgifter som andel av disponibel inkomst. Räntekvoten illustrerar hushållens faktiska kostnader för sina skulder. Utrymmet för att amorterar krymper i takt med att räntorna går upp. Vi har väl ett par år till att sola oss i lågränteljuset men sedan drar molnen snart in. En privatekonomi måste stormsäkras den med - eller så dras man med i fallet.
Mer än 170 000 hushåll har skuldkvoter över 600 procent. Hur resonerar dessa? Räntekostnader som kan stiga till 25 procent eller ännu högre av inkomsterna? Vill man leva så? Må så vara att det är bostadsbrist på vissa håll men riskerna hade inte varit bra för min mage.
Skuldfri med en krona i fickan vore finfint!
Läs även andra bloggares åsikter om
Bolån,
Boräntor,
Bostad,
Inkomst,
Kostnader,
intressant?
Läs om tankar kring mina investeringar och aktier på min blogg hos
TradeVenue
Jag följer med spänning denna utveckling samtidigt som jag frågar mig själv vad som är rätt och...mindre rätt. Räntekvot kontra skuldkvot. Kan vi inte hellre kalla det bostadskvot? Personligen så ser jag fastigheten som vilken annan investering som hellst, eller rättare sagt lånet som är kopplat till den. Jag tänker mig bostadslånet som en del av det hela så att säga. Varför vill jag ta bort mina pengar från börsen och placera dom i bostadslånet till en ränta som ger i storleksordningen 10ggr sämre avkastning. Det är för mig inte konstigare än att jag tar ut pengarna från lönekontot och placerar dom där dom gör större nytta. Den dagen då en aktieplacering kommer att avkasta sämre än vad räntan på bostadslånet ger, ja då flyttar jag helt sonika pengarna dit och amorterar av en större del av skulden.
SvaraRaderaSå att folk i "förmögnare" områden väljer att ha hög belåning när räntan är som den är, upplever jag som ganska smart.
Ja, om svaret är att bolånetagarna i dessa områden har slantarna undanstoppade någon annanstans. :)
RaderaMen det tror jag allt att dom har. Bor man i ett attraktivt område så brukar dessutom inte priserna vara direkt konjunkturkänsliga, så risken att banken kommer och knackar på dörren när det blir en sättning på bomarknaden är ganska liten.
RaderaMin egna fastighet ökade i värde i storleksordningen 750Ksek under 2015, då känns det väldigt omotiverat att amortera några tusenlappar i månaden. Belåningsgradens minskning sköter ju sig själv på ett sätt som jag knappt kan påverka med amortering. Men som jag nämnde tidigare, kommer boräntan upp till 5-6% och investeringsbara alternativ blir tokigt negativa så finns det ju skäl att lägga mera krut på att minska belåningen.
Vi får väl se, facit lär komma? :)
RaderaOch vad är det som säger att din fastighets värdering inte kan gå ned minst lika mycket? Inget är hugget i sten.