Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Guldhönan


Solen tittar fram mellan molnen och avslöjar vintersmutsiga fönsterrutor. En dag av vård av barn. Eller egentligen blott ett sällskap och lite matlagning åt förkylt och trött barn, det finns ingen vårdplan direkt söm jag följer. En lite märklig kombo blir det då jag själv jobbat från otta till sent med förkylningsvärk i min egen kropp och ett tungt huvud. Inte så att jag har samvetskval för jag hade inte stannat hemma om inte sonen varit dålig utan släpat mig till grottekvarnen oavsett. Därför känns det lite som en lättnad idag att kunna vila ut själv. Karensdag i all ära men den borgar för att många människor tar med sig kollegor ned i en malström av snuva, kräksjuka och influensa - var finns samhällsvinsten i det?

Jag tänker mera numera kring vad det innebär att inte kunna jobba mera eller att hamna i överstress eller utbrändhet. På mitt nya arbete är kraven högre än på mitt tidigare. Det finns till och med en outtalad, odokumenterad och inofficiell kultur där man ska bjuda på egentid i sin administration, vissa möten och personlig utveckling, något som jag frankt vägrat. Lite sura miner men tyst från chef och ledning så här långt men jag bryter onekligen mot något som man helst vill ska förbli. Jag tycker att detta är helt fel och uppviglar gärna mina yngre, osäkrare kollegor i motståndet.

Men jag se samtidigt ingen framtid i detta bolag. Det är för mycket damp och för lite lugn för min personlighet. Och det är jobbigt i sig att ha denna känsla för det innebär att osäkerhet och oro för framtiden bubblar upp. Jag tröstar mig med att krama min aktieportfölj, min guldhöna och min framtidsfond.

Utdelningen från hönan är en del av nyckeln till framtiden. Utdelningen på rullande 12 är nu 3,5% av den inkomst vi har netto idag. Så det är en bit kvar innan vi kan dra oss tillbaka och ge fanken i löneslaveriet. Men ett idogt sparande och amorterande så rör vi oss åtminstone i helt rätt riktning. Att vara insnärjd i skulder och små marginaler när jag närmar mig de sextio finns inte på kartan.

Har du ingen guldhöna så skaffa en. Den kanske bara är en liten kyckling i början men snart börjar den värpa. Det gäller bara att inte slakta den och göra middag av den utan att ge den prima mat och betingelser för att växa till sig.

Jag har inget i portföljen som jag vill sälja så låt börskraschen komma och låt allt bli billigare så att jag kan bygga på guldhönan. Vi hinner med några börscykler till innan det är dags att slakta hönan så tills dess är det guldäggen som ska värpas - fler och större och oftare.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , intressant?

Kommentarer

  1. Trist att höra att det är tufft på nya jobbet.

    Det är dock roligare att höra om hur du göder guldhönan. Jag själv tänker liknande och försöker hålla fast vid min strategi - nedgångar till trots.

    Kämpa på och tack för intressant inlägg!

    /Egon

    SvaraRadera
  2. Tjenare Per! Kan inte hålla med dig mer angående skulder och guldhönan. Du har en grym blogg och tusen tack för dina råd angående mitt arv via mail. Nu har jag blivit med blogg också:)

    Ha det superbra!

    MvH Anders Pengaregn

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg