Bli en nybörjare

Jag tycker om människor som förstår vikten av empati. Samtidigt så är dessa hedersknyfflar inget i jämförelse med ett barn som visar empati utan att egentligen förstå det. Som pojken som sa till sin mor efter att ha rört henne till tårar i sin empatiska förmåga vid ett tillfälle: gjorde jag någonting vackert?

Ja, det är verkligen vackert. Empati är vackert, jag tror att få egenskaper är vackrare än så. Intuitiv godhet är villkorslös, något som en vuxen människa inte alls på samma sätt förmår. Att varken vilja bli omtyckt eller provocera men att samtidigt visa godhet är något fantastiskt och näst intill gudomligt. Ingen bakomliggande agenda, är det ens möjligt att en vuxen person kan agera så? Jag tror det. Jag vill tro så.

Att erövra barnasinnet är något som är viktigt, vill jag hävda. Och däri ligger att öva - att öva på att bli en nybörjare. Att göra en sak så många gånger att man blir själva saken. Att analysera och träna men att sedan glömma allt. Att ha gjort något så många gånger att det sker helt intuitivt. Att i någon mening återigen bli en novis - att ha glömt det medvetet beräknande och kalkylerande egot.

Den som tror att lyckan bor i att gynna sig själv eller sina närmaste förstår noll och intet. Det är i medkänslan och den förutsättningslösa medmänskligheten som den har sin boning.

Läs även andra bloggares åsikter om Empati, Mänsklighet, Lycka, intressant?