Fortsätt till huvudinnehåll

Utvald

Skeenden

Jag landar sällan. Mitt liv är i stort en färd i ständig flykt. Sällan finns tiden och förmågan samtidigt att tvinga korta bröstflås till djup magandning. Eller förvirrade, lätt förglömliga planeringsövningar till tankar som blott kan uppstå i en närvaro i nuet - då jag egentligen väljer att inte tänka alls. Sådant kan ske när jag är fri från jobbets krav och familjelivets agendapuls. Annars inte. Jag började fundera kring skeenden. Sådana som uppstår hela tiden ur intet. Ibland ett och ett men också i ett komplext parallellt mönster. Kanske en varm känsla på huden då solstrålar letar sig dit. Eller en insikt kring något som mitt undermedvetna bearbetat under lång tid. Ett fågelstreck precis i skymningen i en skog, vid en strand där molnen brinner i alla röda nyanser. Den kalla vinbärssaften mot gommen, sur och söt och torr på en gång. Ett leende från en okänd människa som jag känt hela livet. En melodi som har långt många fler toner. Sinnena är mina vänner hela vägen i en färgprak

Egen tid


Jo - det är möjligt! Hustrun skakar på huvudet men med ett litet leende. Hon tror mig men ändå inte. Hur skulle det kunna gå till?

Vi har läst i våra kuvert med pensionsprognoserna, de där märkliga siffrorna som egentligen bara skrämmer. Med våra fyrtionio levnadsår runt hörnet har vi sexton arbetsår kvar innan pensionsålder, de där sextiofem dit mer än en av mina släktingar aldrig nådde.

Med en avvägt dyster prognos blir vår gemensamma pension, jag och frun, ungefär 49 000 kronor per månad vid 65. Skulle vi vilja bege oss ut ur ekorrhjulet vid 62 rasar vi ned till 41 000 kronor. Allt före skatt.

De bästa åren i livet är alltid nu och framåt - inte sen och framåt. Jag skulle gissa att de mest aktiva åren är från nu och fram till 77 års ålder. Jag inbillar mig att reslust och andra nöjen inte ter sig lika spännande senare i livet. Men oavsett så sitter jag hellre fattig då men med fina minnen från tidigare dagar.

Vår inkomst mer än halveras vid en pension vid 62. För att nå de 70% som jag anser krävs för att kunna göra det man vill efter arbetslivet behöver vi lägga till en rejäl slant varje månad. Med guldhönan som matas med guldkorn blir detta en realitet. Hustrun såg skeptisk ut. Men det kommer att gå, det är jag helt säker på.

Jag hör mer än en bekant, släkting eller vän som redan nu suckar och ställer in sig på att arbeta tills 67 eller längre. De behöver en lektion i sparandets konst.

Från boken Den sista grisen av Horace Engdahl:

Pensioneringen liknar flyktingtillvaron: att säga farväl till hoppet om att någonsin återfå den respekt och betydelse man ägde i en tidigare verklighet.

Jag struntar i betydelse och respekt - jag söker endast utrymme, frihet och egen tid.

Läs även andra bloggares åsikter om , , intressant?

Kommentarer

  1. Att förminska sig själv på det sättet Horace gör ter sig helt främmande för mig.

    Kan det månne vara en ovanligt starkt ego han byggt upp kring sitt yrke? Och vaddå "respekt och betydelse" det låter ju som något kungen av kungsan (Pablo Roberto) skulle ha sagt under sin mest vilsna tonsårstid.

    Skrämmande att folk ska ha så svårt att hitta något annat värde i tillvaron än att jobba.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är intressant. Ett jobb är även det en statusmarkör?

      Radera
  2. Om man definierar sig själv efter yrke, position, jobb och arbetsplats så har men stora problem när det blir dax för pension.

    Tyvärr är det ganska vanligt bland yngre pensionärer, som förtvivlat försöker upprätthålla en fasad och livsroll som de inte klarar av i längden.

    Det blir extra sorgligt när, efter några år, allt fler utomstående genomskådar bluffen och det så småningom (förhoppningsvis) går upp för personen att den inbillade "respekten och betydelsen" saknas bland omgivningen.
    Det blir ofta ett svårt och sorgligt uppvaknande.

    Besser

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du slår nog huvudet på spiken, Besser. Mången pensionär har abrupt tvingas inse att de inte var oersättliga.

      Radera

Skicka en kommentar

Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.

Populära inlägg