Snart är ännu en arbetsvecka till ända. Det går verkligen undan. Men jag är en person som knyter hårt an mellan arbetstid och lön - det är ju därför jag jobbar.
Att hålla koll är alltid bra - idag stämde jag av att min slutlön från förra arbetsgivaren blir korrekt. Det är innestående semester och semestertillägg som nu utbetalas i en slutlig klumpsumma - i runda tal tiotusen kronor som blir en fin investeringssumma. I dagarna kommer min första hela månadslön från min nya arbetsgivare. Det blir också en rund och nätt summa. Till detta kommer fru Pennings lön och barnbidraget.
Det är nu klart att fru Penning förlorar sin anställning, hon är helt enkelt uppsagd. När sådant händer kippar en del efter andan. Hur klarar man sig utan ett jobb, det blir ekonomisk ruin?!
Fru Penning är uppsagd till den 1:a december och får också lämna den dagen. Hon har sju månaders uppsägningstid men är arbetsbefriad och garanterad sin lön, pension och övriga förmåner även om hon hittar ett annat jobb under denna tid. Skulle så inte bli fallet har hon med hjälp av arbetslöshetsförsäkring 200 dagar med 80 procent av sin lön och därefter ytterligare 100 dagar med 70 procent. Under tiden minskar våra transportkostnader med mera. Jag har gjort ett enkelt överslag och det innebär att vår familj förlorar ungefär 2 000 kronor netto per månad under eventuell arbetslöshet - det är så ytterst lite det.
Det sägs ibland att när man är arbetslös är man mellan två anställningar. Jag vill vända på det och säga att när du arbetar så är du mellan två perioder av arbetslöshet. Det ena är lika skamlöst som det andra.
Det fina i kråksången är att fru Penning har varit på väg ett tag från sin anställning och sökt en del jobb. Att säga upp sig själv är inte på långt när så fördelaktigt som det nu föll ut. Nu kan frugan i lugn och ro ta igen sig lite, njuta lite mer av livet ett tag, söka jobb igen i lugn och ro, boka intervjuer närhelst det passar utan oro för det befintliga jobbat, ha mer energi och tid till att hitta en ny plats att verka på. Det är en
Golden Ticket till chokladfabriken och jag är en gnutta avis.
Livet går inte ut på att jobba. Enligt mig går det ut på att känna mening i tillvaron. En del i det är att faktiskt jobba med något som ger just detta.
Läs även andra bloggares åsikter om
Arbete,
Fritid,
Livet,
intressant?
Kommentarer
Skicka en kommentar
Välkommen att kommentera här på bloggen, inget går upp emot en levande dialog. För att göra det så enkelt som möjligt men samtidigt bibehålla ett skydd mot anonymitetens nättroll krävs nu inloggning för att kommentera.
Kommentarer kräver registrering, exempelvis hos Blogger, Google, Yahoo, Wordpress eller annan OpenID-leverantör.
Håll en god ton i kommentarerna, respektera övriga kommentatorer och läsare samt håll er till ämnet. Brott mot svensk yttrandefrihet, hets mot folkgrupp, uppmaning till brott eller personliga detaljer om privatpersoner och uppenbar reklam kommer att raderas.
En del kommentarer identifieras automatiskt som spam och dyker därför inte upp förrän de avspammats. Ha tålamod!
I övrigt undviker jag att censurera så det är kommentatorns ansvar för innehållet som föreligger.